Ny1984

jag både älskar och saknar något så fruktansvärt just nu. jag vill skrika ut till hela världen...men jag måste hålla det inne för att inte skrämma bort..hur blev det såhär mellan oss...vart tog allt vägen.

jag önskar jag kunde använda all den glädje jag känt nu ett tag.

problemet är nog att jag vill ha tillbaka något, jag vill känna mig saknad, älskad och behövd. framförallt så vill jag känna mig älskad. men mest känner jag mig i vägen. även när jag backar undan för att ge mig och andra lite space.
jag överdriver känslor så mycket. när jag saknar så saknar jag så mycket att det gör ont i mig. och när jag verkligen älskar så blir det för mycket. det kanske låter konstigt, men man kan överdosera kärlek. jag har ingen balans...för mycket eller för lite. så är det...och det förstör så mycket för mig.

kom hem...

vad gör man när saker och ting inte är varken svarta eller vita....
jag har under de sista två åren fått gått en balansgång...ikväll vägde den över, tyvärr inte åt rätt håll....

varför just idag? just idag som jag gjort upp med gamla demoner...och vips är där nya för att ta deras plats, det värsta är att det inte är mina demoner....jag är bara där för att ta upp efter dem.

kvällen i götet blev lyckad...att vi missade releasefesten gör inte så mycket...vi drack tequila och gjorde stan osäker ändå...länge sen jag skrattat så mycket.  hoppa upp på kullen så ska jag berätta en saga..haha...en kompis nya slogan! detta säger han samtidigt som han spänner sina nästan obefintliga biceps...fruktansvärt roligt när man upplever det...

i cad-kursen ska vi nu börja med ett projekt, vilket går ut på att vi skall rita ett hus med allt vad det innebär. samt söka bygglov för det samma. jag bestämde mig när jag först hörde om projektet att jag skulle rita pappas hus. så som det såg ut när han fortfarande var i livet. sagt och gjort, eller inte riktigt än , men min mor skickade igår fotografier på huset till mig...att se huset utifrån var inga problem, men korten på interiören, på mig som liten och pappa satte sig. drömde om pappa inatt...även om det var en bra dröm så har jag vart ledsen idag, jag saknar honom så fruktansvärt.

men jag ska verkligen försöka göra huset precis så som det var då. tänk om vi haft råd att köpa loss huset då..då hade det fortfarande funnits och jag kunde ha renoverat det lite då och då när jag orkat och haft tid. framför allt skulle jag verkligen haft ett ställe där jag kunnat sitta och minnas pappa..tur ändå att där nu bor en man som jag tycker om, han påminner faktiskt lite om pappa.

det var så lustigt...samma man var min engelsklärare på gymnasiet, han visste då att jag växt upp där. så en morgon då vi hade engelska kom han fram till mig och gav mig en teckning. inte särsklit fin eller så, men det var min...eller rättare sagt min fars. jag hade målat den till honom när jag var fyra eller fem. den hade suttit på en vägg i en skrubb..förmodligen sen jag målat den.

fan va skoj...jag ska helt otippat dra till göteborg nu på releasefest...de trodde ja inte när jag vaknade imorse...
men det blir ju bara en snabbvisit, är hemma igen imorgon kväll...alltid kul med en roadtrip..

idag har jag haft en mindre produktiv dag..det började med att jag försov mig, skitbra..hade bara två timmar föreläsning och tillbakalämmnande av tentan idag. men likförbannat har jag jävligt dålig karaktär som inte går upp! vet inte varför riktigt...det är som om jag vill jävlas med mig själv. var och hämtade ut tentan förut iaf, det gick bra...

fast iofs så har jag hunnit med en del idag ändå, har tränat lite, diskat, plockat undan, handlat...och sen ska jag ta en promenad..egentligen borde jag springa men jag börjar med en promenix...har blivit så jävla dåligt med träning sen jag kom hem igen, i somras tränade jag iaf två ggr i veckan. är sugen som fan på att spela fotboll, men tyvärr finns det ingen tid. får dra med mig nån polare och spela badminton nån dag...

nu ska jag sätta mig och leka lite med gitarren, har tagit upp gitarrspelandet igen, skitkul...det går i vågor liksom, ibland spelar jag jämt och ibland glömmer jag att jag har en gitarr...har ju ändå spelat sen jag gick i fyran..

men men...

en snabbvisit här innan jag ska gå till sängs..idag har vart en helt okej dag, har fått lite otippat besök...men mami är alltid välkommen...

idag har jag levt lite, jag har inte känt mig så bedövad som jag gjort förut..vafan är det här egentligen, flera helt okej elle bra dagar på relativt kort tid...wohoo...

det kankse håller på att vända, eller jag kanske håller på att börja leva igen, jag har ju tagit en massa beslut den senaste tiden gälland min situation...jag har bestämt mig för att försöka..verkligen försöka.
och jag  kan säga att jag har haft ett par jävligt trevliga och roliga veckor. för trots all ångest som jag känt och känner fortfarande har en stor sten släppt från mitt bröst.

jag har bestämt mig för att det är jag som ska ta besluten i mitt liv. tror nästan jag fått lite mer respekt från mina kära efter det beslutet...jag ska helt enkelt sluta att be om ursäkt för vem jag är.

fan vilket powerinlägg...lät nästan som om jag var tjej..alla dessa tjejer-kan klyschor man hör överallt. haha...
well gonatt världen och de jag älskar där ute..

ser på en dokumentär om schackmästaren och kasparov, riktigt intressant...eller, mer intressant än mediahororna i idol iaf.

har människan kunnat bygga en dator som spelar lika sofistikerat som en schackmästare? jag har aldrig brytt mig om den historien närmare, utan har alltid trott att det är klart som korvspa´t att en dator är bättre än en människa. men efter den här dokumentären börjar jag tvivla..och genast kommer en tanke.

kan inte en människa få vara duktig på en sak, tydligen inte...IBM ville verkligen bryta ner den här människa, för kom igen...när man tänker ett varv till så syns det ganska klart att det inte var en maskin som spelade mot den ovetande Kasparov..patetiskt...

fast å andra sidan...kan det vara så att kasparov fortfarande är bitter elva år efter den matchen, att han gladeligen ställer upp i en dokumentär som vinklar det så att det ser ut som självklart fusk?
men en dator är ju en maskin som styrs av logik, och en del drag var totalt ologiska...hmmm..

well, sånt kan man fundera på en torsdagskväll i väntan på tenta imorgon..haha

en helt okej dag idag...trots förkylning och tidig morgon...har haft heldag i skolan med hålff och cad, fan hållfen börjar bli svår..

men överlag en mycket bra dag, jag känner mig glad, fan vilken härlig känsla.
Shitochchanelle beskriver det jag känner ganska bra...

när jag idag förmodligen bara kommer att ta det lugnt och mestadels ligga här i soffan, tänkte jag att det var dags att läsa andra människors bloggar...men va fan är det för bloggar det finns...jag blir fan rädd. ska det vara så förbannat svårt att hitta en människa vars historia griper tag i mig, eller underhåller mig? jag skiter fullständigt va folk köpt på hm den senaste tiden...har verkligen inte folk något att säga idag? detta ständiga upprabblande av saker som inhandlats!

kanske inte ska klaga på hur andra skriver då jag själv enbart bitchar och gnäller över mitt välbefinnande...eller...jo det ska jag fan, va är det med folk? när blev världen så cynisk?

om någon mot all förmodan läser dennna smörja snälla tipsa mig om bra bloggar!

god morgon världen! nu har jag verkligen sovit ut, tror jag behövde det...fast förkylningen är ju fortfarande kvar och värre än igår. belutade imorse att jag skulle stanna hemma, dels för att jag hade feber och dels för att jag tycker att om man är sjuk så ska man vara hemma. istället för att gå och träffa en jävla massa folk och smitta dom.

dessutom missade jag inte så mycket idag, de gick bara igenom tentan vi skrev i fredags..så jag ringde en polare och bad honom hämta ut min tenta, de gick ju bra. nu blir det ingen mer tentaskrivning bakfull...så jävla onödigt..hade missat en liten jävla kvot mellan e-modulerna hos två material. sånt som jag vet ska vara med, men icke, det blev ett U ändå...

fast egentligen är det inte hela världen, jag kan ju det här, det blir bara en extra gång att bevisa det.
men nu är det ny vecka, ny laboration och ny tenta att ta tag i.

och mitt känsloliv ligger stadigt på samma nivå, varken mer eller mindre...

oftast när jag söker tröst finner jag den i min far. eller rättare sagt i minnet av honom. fan vad jag skulle vilja prata med honom nu, få höra vad han tycker.

behöver få en andra synvinkel på saker och ting...ett annat tankesätt. vart finner man det? finns det att köpa?

nu blir det en kvällscigg och sen scrubs...hoppas halsen blir bättre tills imorgon.

känner mig nu lite vemodig, vet inte riktigt vad det beror på....men jag har mina aningar..ska nog vänta ett par dagar innan jag skriker ut det till den det berör, brukar alltid förhasta mig och sen blir det bara pannkaka av allt...och pannkaka är nästan i samma klass som bananer...alltså synonymt med djävulens föda.

ibland tror jag att jag vill vara själv, inte ensam utan för mig själv...ibland så mycket att jag vill bo själv....
det brukar oftast kännas kanon, men sen händer nåt inom mig...jag blir rädd och springer tillbaka till gamla invanda känslor...vill jag verkligen vara för mig själv? jag är rädd för att vara ensam...

fan jag vet inte riktigt...är så jävla förvirrad just nu...
det yttrar sig genom att jag ena stunden är tuff och glad, redo att göra det här....och andra stunden blir jag rädd och ledsen...fuck...jag vet tamigfan inte!

och ju mer jag funderar....desto mer förvirrad blir jag.

idag är en sån där söndag som man lika gärna skulle ha kunnat stannat kvar i sängen för....anledningen till att jag är på besök i skogarna hos min mor är att jag ville vara med och spela fotboll, känna lagandan en gång till innan säsongen är slut...¨

det hela började igår när jag vaknade, jag kände att jag började få ont i halsen, men eftersom jag så gärna ville spela fotboll så struntade jag i det...och idag när jag vaknade hade jag feber...det va ju käckt!
men jag har kärt mig av mina misstag, spelade en gång med öroninflammation..och det gick ju inte optimalt direkt...tror jag var sjuk en månad efter det...så idag får jag snällt stå vid sidan och titta på...fan va trist.

har inte tänkt på det på det sättet....fan...måste jag välja något av de två? fan, det enda jag vill är att fortsätta på det nya spåret....att bara vara helt enkelt, vill inte fundera på varför, hur och när...det löser sig. jag har börjat tro på det igen...det känns så.

och löser sig det inte så lär jag mig att leva med det, lägger det bredvid alla det tusentals andra saker jag lärt mig leva sida vid sida med. sorg som glädje...och ångest....och saknad...en jävla massa saknad.

jag vill festa! men de går ju inte...fan.
nu har jag valt att spela fotboll imorrn så jag får väl hålla mig tills nästa helg. kanske bara bra för mig att ta det lite lugnt en helg, har gått ganska mycket de senaste månaderna...

äh..jag drar till en polare, är så jävla rastlös..

det känns faktiskt helt okej, även om det finns två smulor ångest...men den beror nog mest på att jag är lite rädd för framtiden. men kärleke´n kommer alltid finnas i mitt hjärta och i min närhet..på ett sätt eller annat.
det viktigast jag måste tänka på nu är att ta det lugnt, smälta det här gemensamma beslutet och låta allt ha sin gång.

om jag känner sen  efter ett tag att jag gjort fel, då står jag för det...men då har vi försökt iaf.
jag känner en lättnad över att det gick så bra, det blev inget stort svampmoln..hoppas bara känslan av att detta verkligen är rätt håller i sig.

när jag tänker på hur allt kommer att bli tåras mina ögon och jag blir lite rädd...men vi klarar det här ihop, vi har klarat värre saker....love

dagen i resten av mitt liv...eller kanske inte så dramatiskt, men idag är jag vid ett vägskäl och väljer bort den trygga stabila värld som jag levt i...men det kommer att bli bäst såhär, de är vi ju överens om...

ah, de va gött...bakfyllan är som bortblåst. sömn är min absoluta favoritsysselsättning. sex, sport och allt annat tjafs kommer längre bak i kön. och jag är duktig på det också, jag kan verkligen det här med att sova. visst, jag kan det här med sex och sport också, men sömnen är speciell.

men ändå blir man fan dömd varenda jävla gång om jag berättar att jag tycker om att sova. fy fan vilken layt jävel du är! de får ja slängt i ansiktet. men so fucking what? vem fan är du och bedöma om jag är lat eller inte, kom tillbaka när du känner mig din lilla jävla...
och dessutom är jag tvungen att försvara mig och verkligen argumentera för att jag inte tycker om att gå upp tidigt. va fan är de för jävla sätt? jag attackerar inte människor som inte vill vara uppe länge på kvällarna..jag är en extrem nattmänniska, det är min kreativa tid, men morgnar, kommer inte överens med dom, det är så det är. punkt.
men varje jävla gång jag undrar om vi inte kan lägga mötet eller vad det nu må vara en timme senare så kommer det, först den nedlåtande blicken, sen sucken och sen men du är så lat! nej nu går vi upp på morgonen, det är ju så skönt att komma upp och äta en ordentlig frukost i en timme....
och visst det kanske det är, för dig! men eftersom jag verkligen avskyr det så delar jag inte din mening där...men vem fan tror ni får ge med sig, jo jag givetvis....för annars är jag ju bara en lat jävel.

det är tamigfan helt fantastiskt att man i den här jävla världen kan bli dömd för en sån petitess. jag har fått stämpeln, LAT på mig...jag är inte lat, men jag tycker inte om att gå upp tidigt bara, ska det va så förbannat svårt att förstå.
bävar verkligen inför resten av mitt liv, fixar inte att ha ett 7-16 jobb i 40 år. aldrig....

det finns fler saker jag inte tycker om, banan till exempel är en sån frukt som skulle kunna vara plockad och framodlad nere hos Djävulen. och att jag tycker så måste jag också förklara varför jämt och ständigt...

jaja...människor är i regel idioter.

igår kväll var jag på sittning, och där visade sig mina auktoritetsproblem igen...haha...fan va sura de blev på mig.
och dessutom tänkte jag att eftersom jag har det lite knapert med pengar just skulle jag bara slösa en hundring, typ 3 pilsner...de gick ju skitbra!

eller man skulle kunna, om man är nyanserad säga att det gick käpprätt åt helvete. tänkte när pengarna var slut att jag skulle ta det lugnt, men icke....istället går jag och beställer tre st jägermeister...de va ju käckt!
fan...sparpengarna bara flyger iväg, och soffan har ja inte bvetalt än..hmm...men de löser sig väl..

nu ska ja lägga mig och sova lite, har precis skrivit tenta bakfull...de är inte dåligt med tanke på att jag förmodligen är den person som blir mest bakfull i hela fucking sverige. men jag hade roligt igår, riktigt kul faktiskt! ingenting att ha ångest över, inte vad jag kan komma på iaf, men han kommer snart herr Ågren, det gör han alltid..

spelar egentligen ingen roll för vad, han finns alltid nära, redo att göra mitt liv lite jobbigare...

puss sålänge

jag har under de senaste dagarna kommit underfund med atf jag har grava auktoritetsproblem...fan jag kan inte ens gå upp på morgonen om jag kvällen innan bestämt mig för en speciell tid.
som imorse då jag skulle gå upp klockan sju, men vid sju så skiter jag fullständigt i vad jag redan bestämt och sover lugnt vidare, utan ångest...ojoj..undrar hur det här kommer att sluta.
 
nu mat...tar ett till exempel på när jag är helt omöjlig imorrn eller nåt...

klumpen i magen är här på riktigt igen, och den vill verkligen inte flytta på sig...vafan..
de kommande veckorna kommer att präglas av seriöst funderande, måste ta ett beslut, och jag måste få ur mig det...de här dagarna har jag pendlat mellan ångest för att jag inte vill, och ångest för att jag vill...hur jävla lätt är det att ta ett beslut då.
hursomhelst så kommer det nog kännas som om jag får lite andrum nu, ingen press att visa eller känna nåt speciellt.
jag vill känna något tror jag, förutom ångest då, vadsomhelst skulle vara fint...jag börjar bli trött på att vara mitt emellan, och ständigt vara osäker på mig själv och mina känslor..

hade en fika idag som vara riktigt bra, fick ur mig en del...det värsta är att jag inte vill plåga nya bekantskaper med mitt kräk, men det är så förbannat lätt att släppa ut med den människan. både tror och hoppas att den vänskapen kommer att hålla. för det är  på det planet jag vill hålla det.
imorgon ska jag visa karaktär igen, det är så jag ser det..vissa andra inte..men det är deras problem, de personer som jag vill ska veta varför vet det redan, och förstår också...
för att summera de första veckorna i höst så kan jag summera de som, härliga med nya bekantskaper, socialt liv och en jävla massa virvlande tankar och känslor.
men det kunde vara både sämre och bättre..de har varit precis mitt emellan, precis som mina känslor är...ironiskt..

ibland brukar jag tänka tillbaka på hur mitt liv sett ut, och varje gång kommer jag fram till samma tanke...jag har fixat det mesta och klarat på något vis. men det skänker mig inte så mycket ro, förhoppningsvis kan det göra det närden här skiten är avklarad.
lär försöka lägga mig...jag har en liten ritual som jag gör varje gång innan jag somnar...det är att säga god natt till min far och hålla den där speciella stenen han gav till mig. vet inte varför, men det skänker mig någon sorts tröst..
han kanske finns där nånstans och slänger ner ett vakande öga på mig då och då..

och fy fan va patetisk och gnällig jag låter...bara bitchar om det ena efter det andra. men det fina är att, om jag får lov att göra det här så blir min verkliga vardag lite bättre, jag kan ta mig ett steg närmare den killen jag var, och den killen jag vill vara...för saken är den, att när jag är på humör är jag jävligt charmig, glad och social..fråga mina ex..

men sen har jag ju mina demoner, som verkar avta lite i styrka varje gång jag drar upp dom till ytan och blottar dom.
har provat psykiatri, men det här funkar många gånger bättre än vad någon jävla pajas från landstinget kan hitta på med mig.

för trots att jag verkar vara en liten trasig patetisk jävel här så gläds jag åt det, det betyder bara att jag sparat min omgivning skiten...ett bekymmer jag har nu kommer ju direkt av att jag är charmig...well, det löser sig
och gör det inte det så lär jag mig att leva med det, jag har lärt mig leva med ganska mycket de här 23 åren.

jag lovar här och nu att när jag känner mig såpass stark, glad och tillfreds med mig själv och mitt liv så ska jag visa min andra sida...men just nu vill och behöver jag bara spy lite. punkt.

idag tog jag tjuren vid hornen, lite grann iaf, kan väl säga att jag petade lite och kollade hur reaktionen blev..
mycket gråt blev det, men ändå har jag inte droppat de största ämnet än, berättade att jag vill dra, göra nåt annat, någon annanstans...fan de va skönt, för även om jag inte ljugit så känns det så när jag gått och funderat i min ensamhet...hursomhelst så kanske jag drar inom en tid, utomlands, kanske för att plugga kanske för att jobba...tror det skulle vara bra för mig, få lite perspektiv och kanske förverkliga mig själv...iaf litegrann.

de närmsta veckorna kommer att få avgöra det, och det finns en del människor som kommer att vara delaktiga i mitt beslut. även om de inte vet om det...och de behöver inte veta de heller.

har även bestämt att jag ska börja träna på allvar, fotbollssäsongen är strax över och då behöver jag det. nånstans förutom här måste jag få ur mig mina aggresioner..

undrar om den senaste tidens grubblerier är ett första steg i riktningen mot att ta tillbaka makten över mitt liv,  över mina känslor..hade det varit för två och ett halvt år sedan hade jag inte tvekat, det är bara att köra på eller?

nu går det verkligen upp och ner...som en jävla sinuskurva.
men det löser sig..

ikväll bestämde jag mig för en sak...nu skiter jag i ångest och alla tankar som säger Nej. jag ska glömma den senaste veckan, och verkligen försöka komma tillbaka till hur det såg ut för ett år sedan. för när allt kommer omkring så var jag rätt lycklig, eller kanske inte lycklig, men iaf nöjd med min tillvaro då. jag skulle vilja känna så igen, och jag ska jobba för att känna så.

kommer det inte att funka, fine, men då har jag iaf försökt. då har jag gjort mitt bästa...
kom hem...saknar faktiskt dig...

det är fan skönt att känna lite saknad igen.

det har varit en turbulent tid, de senaste dagarna...känslor som funnits och känslor som har totalt försvunnit, kan inte vela omkring längre, nu satsar jag allt en sista gång! för när allt kommer omkring så älskar jag faktiskt...

jag älskar nog fortfarande...

beslutsamhet, jag behöver en stor dos beslutsamhet...jag är tamigfan helt jävla oförmögen att ta ett beslut. förutom när det handlar om andra, då ser jag allt jävligt klarsynt, då är jag skitbra på att bestämma vad som ska göras. men när dewt sedan handlar om mig själv blir jag helt ställd, jag är så van att bara bry mig om, och hjälpa alla andra att jag glömt bort hur jag hjälper mig själv.
Dessutom, idag tog jag ett beslut och genast kommer ångesten och finner sig tillrätta i min mage. för att få bort ångesten, är jag tvungen att sätta mig i min bil, bakfull, och köra 20 mil. bara för att hjälpa nån annan...är det rimligt?
fan snälla du, visa mig lite förståelse...är det bara jag som inte tycker att det är en bra idé?
det är nog det, annars skulle jag inte få så jävla mycket skit kastat på mig....men allt är ju svart eller vitt eller hur...
jag fattar inte hur man kan leva efter den premissen, att allt är svart eller vitt, fan öppna upp ögonen, andas in lite av världen så inser du förhoppningsvis att det finns en jävla massa gråzoner också..

ibland borde jag bara stanna i den perfekta jävla bubblan som levt i...som alltid borde jag bara ta in, och inte säga nåt.....men ikväll ber jag om ursäkt till mina vänner, jag kom ur mitt skal, jag berättade vem jag är och hur jag känner....förlåt, det ska inte upprepas...

äh vafan, vem försöker jag lura...dra åt helvete världen...så kommer jag igen när jag är glad och käck precis som alla vill att jag ska va...

precis såhär är denna kille,...

jag tänkte för ett tag sen på att jag ville dra, bara fly härifrån och skaffa mig en vardag någon annastans. Det känns fortfarande högaktuellt, ´kanske inte imorgon eller till veckan, men inom de närmsta månaderna skulle jag bara vilja dra. om jag åker från sverige harjag en ungefärlig rutt. vill göra samma resa som när jag var fyra, har lite minnen därifrån...vill se om de kan guida mig rätt nu.

längden på resan har ja inte bestämt, några månader kanske, bara just så länge att jag kan få perspektiv på saker och ting. Ta ett steg ur mitt skal och titta på mig uppifrån, det har varit rätt mycket den senaste tiden så jag vet inte riktigt vad jag gör längre. jag skulle behöva finna mig själv helt enkelt. undrar om det var vad min far hade i tanken då, när vi åkte iväg och var borta ett halvår. han kanske också behövde på perspektiv på saker och ting, han hade förmågan att strula till det ibland. och den har jag ärvt bland mycket annat.
Samma världssyn har jag fått, och charmigheten, alla runt mig smälter om jag bara själv vill...
jag saknar verkligen honom, vill så gärna bara sitta ner och prata, berätta och få känna att han är stolt över mig. som trots all skit lyckats hålla mig någorlunda flytande...om man bortser från en del bottenkänningar.

Det är konstigt med saknad, den har näsytan blivit större ju äldre jag blir. inte det att jag inte saknat honom förut, men just nu känner jag verkligen att det finns ett hål...där han borde ha varit.
Har ett projekt på gång i skolan, jag ska rita direkt ur minnet huset som min far bodde i, ska bli spännande att se hur nära verkligheten jag kommer. det som jag minns starkast är hur stort det var. och hur han fixade och donade överallt.
om jag blundar och lyssnar kan jag nästan höra honom där han går omkring. om det inte gjorde mig så ledsen skulle jag sätta på kassettbandet jag fick av honom, där han pratar direkt till mig. undrar om han hade det på känn redan då...fan