Ny1984

idag tog jag tjuren vid hornen, lite grann iaf, kan väl säga att jag petade lite och kollade hur reaktionen blev..
mycket gråt blev det, men ändå har jag inte droppat de största ämnet än, berättade att jag vill dra, göra nåt annat, någon annanstans...fan de va skönt, för även om jag inte ljugit så känns det så när jag gått och funderat i min ensamhet...hursomhelst så kanske jag drar inom en tid, utomlands, kanske för att plugga kanske för att jobba...tror det skulle vara bra för mig, få lite perspektiv och kanske förverkliga mig själv...iaf litegrann.

de närmsta veckorna kommer att få avgöra det, och det finns en del människor som kommer att vara delaktiga i mitt beslut. även om de inte vet om det...och de behöver inte veta de heller.

har även bestämt att jag ska börja träna på allvar, fotbollssäsongen är strax över och då behöver jag det. nånstans förutom här måste jag få ur mig mina aggresioner..

undrar om den senaste tidens grubblerier är ett första steg i riktningen mot att ta tillbaka makten över mitt liv,  över mina känslor..hade det varit för två och ett halvt år sedan hade jag inte tvekat, det är bara att köra på eller?