Ny1984

märklig dag idag...



ingen dag som kommer att omnämnas i historien, men ändock...

märklig dag

nu skiter jag i den här dagen...ska stoppa huvudet i sanden.

nån annan dag

att sverige skulle vara ett välfärdsland är en illusion som de med pengar och ingen ångest försöker att upprätthålla. samma sak är det med klyschan " man blir inte lycklig av pengar".

vem kom på det egentligen? jag kan sätta mitt liv på att denne någon inte behövde ha ångest redan efter tre dagar.
för hur lycklig och tillfreds med tillvaron kan man som människa vara om man ständigt oroar sig för hur man ska överleva, månad efter månad.
en annan sak som staten nu oroar sig över är att sverige ligger efter utbildningsmässigt om man jämför med våra nordiska grannar. oj oj vad det måste ha kommit som en chock för de styrande. det är faktiskt inte så svår matematik, om det inte finns pengar så finns därför heller ingenting att leva på medans man ska plugga.

men det finns ju det underbara studielånet. det som sverige är så bra på. sverige tar verkligen hand om sina studenter.
skitsnack enligt mig. om studielånet är slut efter tre dagar. och ångesten är så stor för att kunna äta resten av månaden så är inte systemet så bra. särskilt inte om man inte har någon familjemedlem som villigt skjuter in pengar när det fattas.

det här funkar inte längre....

imorgon far jag hem igen. för den här gången.

en erfarenhet rikare och med mycket mer rötter än innan jag kom.

trots en riktig krock så har veckan varit alltigenom god.

nu, trött.

hej.

det är märkligt hur man reagerar när man har en illusion som sen så fatalt raseras.

ens tankar får sig en törn när man inser att man är verkligt lyckligt lottad. Hade byggt upp en skimrande förväntning om en exotisk tripp som skulle leda mig framåt till mina rötter.

och dit är jag påväg, ett tillfälligt stopp på vägen var soffan jag tidigare idag satt i när jag formulerade dessa ord i mitt huvud. en sliten gammal soffa, i ett ännu mer slitet efterkrigshus hos ett par människor som helt slutat tro på livet och vad som gör livet till vad det är. tappat alla illusioner.

det som ändå överraskat mig är gästfriheten, hur kommer det sig?

och varför skulle jag hit egentligen? vad var meningen? inte till mina rötter, utan till vart jag tillfälligt bor...

imorgon ska jag söka mer efter vad jag i 24 år velat veta.

imorgon ett nytt boende...ett måste...

vilket uppvaknande..

det finns många tankar och tårar som lämnar ärr efter sig när det försvinner nedför min kind och ut mot himmelen.

Det finns många tårar som inte är ämnade för mig men likafullt fyller mina ögon och fuktar min kind, de finns där för..för att jag bryr mig helt enkelt. för att jag har de mina som jag fäller ut mina vingar över.
Även för min egen skull, hur vet man om man lever för andra?

det finns många tankar som bränt sig fast, som alltid återkommer, inte alltid de gör mig sorgsen. men likafullt finns de alltid där, vindlande i det undermedvetna.

Tårar bildar en sorts hinna som kapslar in tankarna efter en stund, liksom bäddar in dom i väntan på att de ska gnaga sig igenom igen. Inte alltid behövs den skyddande bädden, långt ifrån alltid behövs den.

en dag då produktivitet inte stått högst upp på agendan, men trots det har jag ändå gjort en del. så nu är det bara att vänta på att tröttheten ska infinna sig. vilket förmodligen dröjer då jag sov rätt länge idag.

fan vad jag är trött på att vara fattig nu. den här månaden har jag varit pank i två veckor redan. och då är det över en vecka kvar tills slantarna som räcker till en kasse mat och möjligtvis en kaffe på uni kommer. fan livet som student suger verkligen nu.

Usch

är historien nedskriven någonstans, historien som ännu inte utspelat sig?

 finns någonstans allt som ännu inte skett samlat, och en portvakt som slussar ut alla händelser vid rätt tid och vid rätt ställe?

eller vid den tid och plats som redan är förutbestämd, ofta sker saker och ting vid fel tillfällen, eller sker de bara vid fel tid?

kan man själv påverka vad som ska pytsas ut och när?

är det ödet eller är det hjärnan som bestämmer när en människa bestämmer sig för att försvinna?

världen bara snurrar och snurrar, mitt i står jag stilla. och jag förundras över vad som sker överallt.

just nu förundras jag över den indien-look-a-like-killen på idol just nu, som kör lastbil som yrke samt sjunger country.

jag försöker att ta allt som de kommer, att inte grubbla ned mig över allt som händer och sker. och framförallt det som redan skett. men det är lika hopplöst som att sätta en alkoholist som ska sluta dricka på en stol i gångarna på systembolaget.

blää..är så trött bara. vill kunna njuta fullt ut av mitt liv. kan någon det? eller krävs det en mentalitet som en fullgod hippie på 70-talet med alldeles för mycket gräs..

jag både trivs och saknar...svårt det där.

hur som haver har jag fotat idag, och suget efter en riktig systemkamera växte sig ännu större. ge mig pengar nån!

alltså, man säger ju att pengar inte spelar någon roll, sålänge man får vara frisk och lycklig. men, visst frisk är jag och till viss mån lycklig, men vardagen skulle vara så jävla mycket lättare med mer pengar. att inte kunna göra vad polare gör sliter. vad man än säger så gör det faktiskt det.
att inte kunna göra precis vad man vill suger, inom rimliga gränser då naturligtvis.

som idag, då jag var en hårsmån från att dra till syrran ett par dagar, men när jag tänkt lite till och insett att om jag tankar upp bilen så kan jga inte äta resten av månaden, så struntade jag i det. och som en så liten sak som att käka lunch på stan med polarna, när man inte kan gör a det för att klara sig måndaen ut, då är det något som är fel.

tro fan att svenskarna är minst utbildade i norden, ingen jävle har råd att plugga. inte med de få kronorna man får i lån. eller rättare sag, jag skulle kunna klara mig galant på 7400 i månaden. om inte hyresbolagen var tvugna att ta mer än 50 % av lånet i hyra. dags för ett hyrestak snart?

nej nu ska bitterfittan slöa framför tv:n

kronannatten börjar så sakteliga sänka sig, har suttit och tjôtat med en polare över en kopp te, men nu är det dags att varva ner.

jag har fått en ny idè, Schweiz. känns som ett bra land att testa mina vingar i. förhoppningsvis med sällskap, men annars själv. Schweiz..mm, de smakar bra!

för övrigt så..näe.

well, god natt mina vänner!

 vilsenhet gört mig trött, trött på det mesta och trött på mig själv. Fick höra igår att jag inte ska grubbla så mycket.
det är vem jag är, jag grubblar. fast den senaste tiden har det gått till överdrift. när jag inte längre kan glädjas över det jag har för att jag förväntar mig att det snart ska ryckas bort har det gått över till absurdum.

dessutom börjar jag tvivla på min utbildning, vill jag verkligen det här?

såg en mycket mycket bra film häromdagen, som handlade om en kille som gav upp allt, brände sina pengar och drog iväg. filmen var fantastisk, men framförallt så satte den bilder på vad jag känt och tänkt så många gånger. att jag bara vill packa ihop lite grejer sätta mig i min bil och bara åka. helt planlöst, kanske ha ett första mål, det skulle isåfall vara till spanien där jag bodde med min pappa när jag var liten.

men framförallt så skulle jag åka för att på något sätt finna mig själv igen, att bara leva. överleva.

ganska ofta är jag onödigt fundersam och svart.
undrar om det är den jag var bestämd att bli? för jag anser mig inte vara särskilt korkad, utan jag förstår eller kan se iaf, att jag har det relativt bra. att jag inte har så mycket större problem än andra, eller än vad andra kan klara av.
men likafullt är det nattsvart. ochy korrekt, inte att förglömma. allt ska vara så jävla perfekt hela tiden.

som om allt ska göras för att kunna synas närmare av ännu mer nitiska personer.

nej usch...nu ska jag äta en frukostsmörgås och försöka kila iväg till uni. två timmar för tidigt.