Ny1984

men nu ska de skrivas in här, istället för att vara nedplitade på ett urrivet ark från en kalender.
här kommer det.


Dåså, nu är trippen snart till ända. Mycket, många olika känslor har genomströmmat mig under den här veckan.
Just nu spelas " kommer ifrån" med snook i mina öron, och hur passande är inte det. Staden jag besökt håller mina rötter i sin famn. Har aldrig varit där förut. Men jag kommer nog tillbaka nångång, i framtiden. När denna resa är nedbäddad.
Har haft en bra vecka om jag ser till att jag lärt mig mer om mig själv och vart jag faktiskt kommer ifrån. Pusselbitar har fallit på plats. Många. Dock saknas fortfarande alldeles för många för att jag helt ska veta vem jag faktiskt är. För att pussla ihop mig själv krävs nog fler resor, till fler länder. Men jag har ju hela livet på mig, right?
Samtidigt som jag har fått veta och berättat för mig, har fler frågor och undringar kommit fram. Jag är tveksam om jag någonsin kommer att få alla svar. Det kan göra mig ledsen, men samtidigt förstår jag. Någonting hände där, någonting som kanske är bäst om det får vara oberättat. Vad vet jag. Men återigen säger jag till mig själv att resan varit bra, att den alltigenom har varit positiv. Trots det avskyvärda, trots det som gud  uppenbarligen glömt eller bara tagit sin hand ifrån. Lite sorgsen, lite vemodig, mer glad, mer förstående och mer Sann. Det får vara det som sammanfattar det hela. // Sann

lagom skön dag även om jag var ett par timmar sen till uni och att mitt konto ekar tomt...imorrn måste det komma pengar, annars blir det torfig mat ett par dagar då förråden är hopplöst slut.

men trots detta så känner jag mig lite harmonisk.
kanske för att jag har fått ett uppslag om exjobb. ett projekt jag tror att min pappa skulle ha gillat.

eller jag vet att han hade tyckt om det. att jag använder mig av mina kunskap för att göra något för miljön, känns spännande.

jag saknar verkligen hans stora röda hus med yin och yang symbolen högst upp under nocken, där det var lite hur som helst, men ändå helt fantastiskt. han hade så mycket idéer min far. det är lite märkligt, han har inte funnits fysiskt i mitt liv på många år, men likafullt så påverkar han mig och mina beslut med blotta tanken.

En tanke som ofta återkommer är att om han funnits kvar i livet, är att då kunde jag med mina nya kunskaper och han med sina idéer göra nånting stort. Jag är verkligen ett stort hippiebarn.



fin låt, som ger mig fina tankar

jag är så fruktansvärt trött på människor...människor är verkligen det värsta som finns

fan, januari är en tung månad. jag har den senaste tiden känt mig ganska stark, haft en känsla i kroppen som varje dag sagt, det löser sig, oroa dig inte. saker faller på sin plats.

nu har den känslan lämnat mig. istället har en tung sten placerat sig över mitt bröst. sen i mitten av december har jag jobbat varje dag, och gömt undan stenen. men nu, nu känner jag av den igen.
jag har verkligen försökt att få alla och allt att fungera.
egentligen kanske jag borde känna lättnad att människor runt mig frågar hur det är, på riktigt. de ger mig en chans att få andas lite. men jag tror att det gått föt långt igen. mitt bröst vill bara skrika rakt ut, ja, jag mår skit och jag orkar inte mer nu. men istället kryper jag inåt, och hört mig själv säga. jasså det tycker du? nej det är ingen fara...jag mår bra, det är inget problem.

det är när jag börjar ljuga för mig själv som jag märker att jag håller på att gå sönder. igen.

det är märkligt att jag fungerar så, jag får all kärlek jag behöver och lite till. men ändå värker det i mig.

jag vill inte gärna kalla mig martyr, men det är ofta jag som får stå tillbaka för andra. jag vill ju bara att de mina ska ha det bra.
som en av de viktigaste av personer i mitt liv sagt, det är de goda som går sönder först.


just nu vill jag bara att februari ska lösa sig, men som det ser ut idag så är det nattsvart. egentligen så kanske det inte alls är mitt ansvar, men vem annars ska ta tag i det?