Kommer aldrig att se dig igen.
Hjalle, det finns så mycket jag hade velat tala med dig om, jag hann inte känna dig speciellt länge, men vilket intryck du gjort på mig. Du drog med dig en glädje vart du än gick, och allt som oftast fanns den glädjen kvar långt efter att du gått vidare.
Tack för att jag fick lära känna dig litet. Jag kommer att minnas dig för alltid som en kär vän jag skulle ha velat känna bättre. Du gjorde ditt val, ett val som inte var rätt enligt mig. Men det var ditt liv, hoppas verkligen att du funnit din frid.
Är så ledsen att du inte hittade den här, hos oss, din familj, vänner hemma, i kronanbubblan.
Jag såg så mycket fram emot hösten, och tänkte häromdagen på dig. Nu vet jag att hösten inte kommer att bli det roliga avslut på plugget som jag trott.
Du kommer att finnas i mina och allas tankar för alltid.
Vi ses min vän. Hälsa min pappa om du träffar på honom. Ni skulle nog ha mycket att tala om.
...vi ses min vän
höll på med ett inlägg häronkvällen som skulle handla om att det trots allt är ganska hemtrevligt i min nya lya. hann aldrig färdigt, och den lilla glädje jag kände under en kort stund försvann blixtsnabbt när min vän ringde mig.
minns inte riktigt hur han formulerade sig, men jag minns att jag tappade min macka på golvet, där den sen blev liggandes.
panik.chock.rädsla.varför.varför.varför.
under en bråkdel av en sekund ändrades allt. allt tystnade runt mig. någon tryckte på pausknappen. en vän hade tagit sitt liv. det var samtalet.
jag sov inget igår natt...jag sover nog inget inatt. man får inte göra så. jag förstår inte. varför.
för någon dag sedan tänkte jag på hur mycket jag såg fram emot hösten. i min nya lya, mitt bland alla mina vänner i samma hus. ett bekymmersfritt sista år. bland de jag tycker om.
samma höst skrämmer mig nu.
fan...du fattas oss. förstår du inte det?
och jag bara gråter eller är arg. ilskan och tårarna avlöser varandra.
...vi ses min vän
vi ses min vän
och jag hoppas verkligen att vi ses där. Du fattas oss...
höjden
vi skålade en gång på den underbara balkongen och stirrade in genom glasdörrarna på de kala väggarna och mindes, mindes hur bra och tryggt vi haft det där. pratade om hur vi hade picknick på vardagsrumsgolvet precis när vi flyttat in. då vi drack vin och åt kräftor och firade att vi skulle ha vårat liv där. och ingen av oss anade att de skulle ta slut två år senare. vi blev väl omkullsprungna av livet antar jag. det funkar ju så, helt plötsligt kommer det ifatt en.
nu har livet tagit en av oss till göteborg och den andra till en liten liten lägenhet för ett år.
nu ska jag minnas lite till! och jag ska minnas med ett leende på mina läppar.
och Du, du finns alltid i mitt hjärta som den speciella tivoliÄngel du är!
