...vi ses min vän
höll på med ett inlägg häronkvällen som skulle handla om att det trots allt är ganska hemtrevligt i min nya lya. hann aldrig färdigt, och den lilla glädje jag kände under en kort stund försvann blixtsnabbt när min vän ringde mig.
minns inte riktigt hur han formulerade sig, men jag minns att jag tappade min macka på golvet, där den sen blev liggandes.
panik.chock.rädsla.varför.varför.varför.
under en bråkdel av en sekund ändrades allt. allt tystnade runt mig. någon tryckte på pausknappen. en vän hade tagit sitt liv. det var samtalet.
jag sov inget igår natt...jag sover nog inget inatt. man får inte göra så. jag förstår inte. varför.
för någon dag sedan tänkte jag på hur mycket jag såg fram emot hösten. i min nya lya, mitt bland alla mina vänner i samma hus. ett bekymmersfritt sista år. bland de jag tycker om.
samma höst skrämmer mig nu.
fan...du fattas oss. förstår du inte det?
och jag bara gråter eller är arg. ilskan och tårarna avlöser varandra.
...vi ses min vän
