punkt
flyg iväg lilla vän
det känns inte lika skönt som jag trodde, jag måste lyfta bort mina armar...men jag finns ju bara ett telefonsamtal bort, om det mot all förmodan skulle inträffa nåt. visst?
men det kommer det naturligtvis inte att göra...jag har gjort allt jag kan göra...för stunden iallafall.
----------------------------------
de ringde en polare nyss, han undrade när jag skulle komma ner och om vi skulle vara hemma hos mig och festa idag. vad jag vill ha sagt med den meningen vet jag inte riktigt...men...jag har lyckats träffa riktigt bra polers..och de ska bli skönt att träffa dem igen.
på återseende
tillbaka till verkligheten....snart
det finns fortfarande bra människor därute...
nu, bedriva tiden med lite plugg...
ödmjukt...
ett konkret exempel hämtat från den här veckan är hur jag reagerat nu med mammas operation. reaktionen har bestått av oro och ångest. igår var det värst när jag gick in direkt efter operationen och fann henne med en massa slangar och fan och hans moster i sig, gamla minnen från när pappa låg i samma situation bubblade upp.
sköterskorna hade tyckt att jag var en sån fin och bra kille, och att mamma skulle vara stolt över hur hon uppfostrat mig. men mamma hade sagt att jag gjort det mesta jobbet själv. såna ord gör mig både ledsen och glad, klart skönt med komplimanger, men ödmjukheten och ansvarskänslan kommer från många jobbiga år. det är förmågor som visserligen är bra att ha antar jag, men de kommer av ondo.
så jag vill inte skriva min historia riktigt än, jag vill fundera först, ta fram bra händelser som gör mig till den jag är. för det borde det finnas. eller, ja det finns det...men de ligger lite djupare.
igår gjorde svarade jag på en undersökning utskickad av scb som handlade om hälsa på lika villkor, jada jada jada...så kom det frågor som var ställda på ett sådant sätt att när jag kollade igenom svaren tycktes jag vara en positiv kille, det var en så härlig känsla att trots alla situationer som verkar negativt så kändes det i svaren att en positiv och stark person svarat.
jag vet att jag kommer att komma igenom de här dagarna, det finns inget annat...de har väl bara gjort mig lite mer ödmjuk antar jag.
fast jag längtar ner till mina polare, där jag kan släppa lite och bara vara en 23-årig kille som pratar skit...
---
fan vilken väntan, jag vill få samtalet som säger att allt gått bra....nu
fan
...det är så det är
det har varit en lång helg...och som det ser ut nu blir veckan minst lika lång...är tillbaks hemma hos mami. åkte ner igår för att göra tenta idag...och efter tentan ringer mami och berättar att hon ska opereras imorgon, lockan tjugo över sju. så det var bara att packa väskan, eller, jag han aldrig packa upp..så nu sitter jag här, mami har tagit en sömntablett för att kunna sova, hon är orolig, vill inte genomgå operationen imorgon. och jag förstår henne, det har varit alldeles för mycket skit i den där byggnaden..hon säger att hon är så glad att hon har mig här, att hon är rädd och att hon förstår att jag också är rädd...men jag bara skakar på huvudet och säger, det är lugnt. för att försöka visa mig lugn och stark, vill inte bryta ihop och visa mig rädd, inte nu innan iallafall...
men inom mig känns det som om det pågår ett krig..jag är orolig och jag är rädd.
just nu är det här viktigare än allt annat, storasyster är utomlands, så mamma har bara mig..jag måste finnas här, det är bara så det är.
men jag hann göra tentan iaf, har ju en till på fredag, men det beror på hur det går imorgon....och så skulle lillasyster komma och bo hos mig mellan torsdag och lördag, men det beror ju också på...
allt beror så jävla mycket på hela tiden. hur lätt är det att försöka leva sitt liv som man vill, hur lätt är det att försöka styra vardagen dit man vill, hur lätt är det att hålla modet uppe och visa sig stark..
när är det meningen att man ska kunna andas ut, slappna av och leva livet så som det är tänkt...eller är det tänkt att man ska leva livet? ibland tror jag att livet lever mig. det styr mig vart fan det har lust att styra mig. och allt som oftast är det in i såna situationer som jag är nu.
det kan te sig lätt att skaka av sig, och resa sig upp...att inte stå kvar på knä och gnälla...för där blir ingenting gjort, på knä. jag är helt ärlig när jag säger att krafterna som krävas för att hela tiden ställa sig upp minskar, ugefär som en boxare, som tar längre och längre tid på sig. jag är lika trött..därför står jag kvar på knä, nån dag till.
men det är det ingen som ser. för det är så jag vill ha det.
anledningen till att jag vill ha det så är att i det här helveteslandet är det fult att inte vara glad och må bra hela tiden. eller fult, det är svagt.
och jag är trött på att förklara, för menade blickar och hmm hjälper inte värst mycket.
nu gör jag vad som var tänkt med den här sidan från första börja, jag spyr...det är lite tragiskt egentligen. men så är det...det är nog mina nya visdomsord förresten...jag har övergett "det löser sig"..."det är så det är" funkar bättre, för den frasen inger inget hopp eller skapar ingen illusion om bättring...
det är så det är. punkt.
klar
slarvfan
jag har lyckats igen, jag har för andra gången slarvat bort locket till expansionskärlet i bilen..(locket till behållaren där man fyller på vatten och glykol)...glömmer helt enkelt att skruva tillbaka när jag fyllt på..så jag har förmodligen åkt utan vatten sen i torsdags, inte jättebra...förstår om bilen är lite sur nu...men nu är ett lock på plats igen, tur att man har kompisar som är bilfreaks..
passade också på att sätta på sommardäcken..så nu är det bara att hålla tummarna för att det inte snöar när jag ska tll fjället imorrn..jaja, de löser sig väl.
nu läsa lite inför tentan på tisdag.
pusshej
och vad ska du föreställa?
lär mig aldrig att jag inte ska festa dagen innan jobb...men festen, ja den var riktigt skoj!
idag, och under de andra påskdagarna är det lite extra happenings på fjället, i form av diverse slalom- och pulkatävlingar...
idag var temat maskeradslalom...haha, folk lägger verkligen krut på att finna roliga kostymer att segla ner för backen med. fast det roligaste är ändå att fråga nån som absolut inte klätt ut sig: jaha, får jag fråga vad du ska föreställa?..haha..först förvirring, och sen när det går upp att det är maskeraden jag talar om försöker de febrilt få mig att förstå att de inte alls ska vara med. mycket roligt när det upplevs iallafall..
annars funkar det att fråga de som lagt ner stor möda på sin ekipering: men ska du inte vara med i maskeraden i år?..haha...de blir samma reaktion där.
nu, åka hem till en polers som har fest, notera att jag tar mitt ansvar genom att ta med mig bilen. då blir de ingen fest...fan vilken karaktär jag har, jag vet ju att jag inte skulle kunna neka fest om jag kom dit utan bil.
i´m not a player, i just fuck alot
där hör ni folk...knulla på, det är bara det, varken mer eller mindre..haha
it´s the sweetest thing
tur att jag ska jobba hela helgen lång...
nu, slökolla på nån förmodligen värdelös film på sexan, skulle gärna se när färjestad kickar frölundaassssss...men mami har inte canal+. men glädjen blir ju inte mindre för det. nä, forsätt med fiskande grabbar...
tillbaka till filmen på sexan, så som jag ser det finns det två yterligheter när det gäller film på svensk tv. antingen den hormonstinna actionfilmskanalen sexan, helst ska det visas ett maraton med Steven Seagal filmer, eller filmkrönikan på svt. där de vrider och vänder och höjer till skyarna allt som inte producerats i hollywood, ju konstigar och svårare desto bättre. den ultimata handlingen som gör att det rasslar till i äggstockarna på, vad heter hon finskan, torde vara en dödssjuk, nej två dödssjuka personer som tillhör varsin mioritet och diskuterar livet som det borde vara. helst med en enda lång tagning...för då ser man verkligen personer som kan agera.
eller nåt, fan vilket skitexempel, borde ha kunnat komma på nåt mer raffinerat, men budskapet kanske går fram...jaja..
ett filmtips på en bra film är väl på sin plats kanske, gå och se No cuntry for old men. och gör det nu. you won´t regret it....
undrar vad de tyckte om den btw...
du och jag livet...
hur som haver så blev jag medlem på fb, men nu har jag tröttnat, de få gångerna jag är inne komme rjag aldrig fram till min egna sida, kollar bara snabbt vilka som gjort vad och loggar snabbt ut.
bryr mig egentligen inte om vad folk gjort heller, men jag kikar in då och då...
nu till the million dollar question, är det inte dags för mig att skrota skiten?...hmm...
väntar tills imorrn iaf..haha....vilken fbhora jag är..
idag har jag studat, fan va trött jag är på svets- och skruvförband nu..hoppas verkligen att jag fixar duggan imorrn. efter det drar jag hem till byn, jobbet väntar, sista helgen nu för min del...sen väntar bara personalavslutningen, usch usch vad pilsner vi kommer att få i oss..gött!
nåt som är ,mindre gott är att mami förmodligen ska in och opereras, kanske redan i helgen...just en fin påsk (inte för att jag har värst mycket över för påsk men). hon vill inte, visst hon har ont...men jag tror att rädslan för slaktarna på sjukhuset är större. och om det var jag, så skulle jag hellre låta en veterinär skära i mig...
men det är hennes beslut, jag kommer att sitta vid hennes sida när hon vaknar upp. nåt annat finns inte.
nu ska jag ragga upp herr blund, om han inte redan myser med nån annan...
don´t com down
det var en skön tid, när syster bodde i madrid. jag fastnade verkligen för den staden, det är nåt med spanien som lockar mig, kanske beror det på att jag bodde där ett tag när jag var liten. med pappa. ska åka dit igen, upptäcka landet igen, upptäcka madrid igen...kanske själv denna gång. åka till barcelona där jag och min papi vandrade runt.
nu är det sådär igen, sitter och inväntar gubben Blund...han dröjer nog inatt med, igår hade han väl inte itd antar jag. men de gör inte så mycket...att inte somna stressar mig inte så mycket som det gjorde för nåt år sedan, det kan tvärtom vara ganska skönt att sitta uppe i mörkret. särskilt när jag finner en massa gammal riktig bra musik.
ganska mycket musik påminner mig om hur arg jag var då, och ledsen, och besviken...att jag fick kämpa så förbannat. är inte alls arg längre, jag är faktiskt ganska tillfreds med mig själv...visst att jag fortfarande får kämpa, men det är lättare nu än det var då...
jag tror att jag nu vet att jag har ett val, jag kan välja om jag ska vara förbannad på livet, eller försöka acceptera det.
nu, fortsätta leta gammal bra musik,
piece out
så onödigt
det jag kände idag närmade sig missunnsamhet...tänkte inte så mycket på det då...men det kom över mig nu, varför kände jag så? vad grejen va som utlöste känslan spelar ingen roll, det är en skitsak. det som gör mig ledsen är att jag överhuvudtaget kände så...förstår verkligen inte varför. så onödigt..
jag tror att det är bra att jag nu kom på mig själv, det måste ju betyda att det var en känsla som inte hör hemma hos mig, att den var så ny att jag nu reagerar i efterhand...
eller egentligen vet jag inte, det kanske är så jag vill att det ska vara..för det är ett karaktärsdrag som verkligen suger.
nu när jag funderar, jag unnar verkligen den här personen det där, det är en person som aldrig fått nåt gratis..
vill be om ursäkt, men vet inte hur jag ska lägga upp det isåfall: jo jag unnade dig inte det här förut, men nu gör jag det, förlåter du mig?
lät inge vidare, inte i mina öron iallafall...
ska nog låta det vara, jag vet om det...det är nåt jag får jobba med.
nu till nåt helt annat, fan va tentaplugg suger...
hejdå
peter,bjorn and john blund
drar runt på youtube, och ramlar över det här klippet..fan vad jag längtar tillbaka, det var en riktigt häftig kväll...
äh...skit samma..
i´ll be back
och en tår
är hemma i byn nu, själv...mami är kvar på helveteshuset....hon ville att jag skulle komma, det skrämmer mig...hon ska vara den starka, den man kan luta sig emot den som kommer med kloka infall.
just nu är det jag återigen som måste ta ansvar, att vara lugn och trygg, som så många gånger förr...och som så många år förut...jag försöker så gott jag kan...men inombords är jag allt annat än lugn.
jag är rädd...
stephen lynch
fick precis ett sms från mami, det är ok säger hon...att det är skönt att vara där. och att jag inte ska oroa mig!
ska försöka, jag lovar mami!
får lyssna lite på stephen lynch men sin tonårsgrabbshumor...haha...sånt tycker jag är kul...inte särskilt politiskt korrekt kanske..men vafan...
allt som får mig skratta...
det svider...
för att försöka döva min oro lite tog jag en springtur...och sedan ett långt styrketräningspass....
det hjälpte inte värstans mycket...
pratade med storasyster förut, hon har en förmåga att lugna mig, hon är så klok min syster...lika klok som jag kan vara när jag tröstar nån annan.varför kan jag inte använda det på mig själv?
hursomhelst, syteryster lugnade mig litegrann, och nu känns det bättre....det kommer att gå bra. det är liksom inte dags för nåt allvarligt..inte än...
Grattis!
hur känns det och vad ska du göra med priset?...-eh...jo de känns sådär måste jag säga, en smula stressad. pris?..jadu...du jag hinner inte nu...måste till uni.
och där springer han iväg, vår mästare på försovningar...över till studion
spring inte så fort då
det visade sig att batteriet i fonen hade tagit slut så att alarmet inte vrålat på mig...shit happendes! haha...min polare var inte så nöjd med mig, eftersom vi skulle ha fixat ett par grupparbeten vid åtta.
så hurtigheten ligger inte i att jag gick upp med tuppen, nej den ligger i att jag varit ute och sprungit i 45 min och sedan styrketränat.
så nu ska jag käka en yoghurttallrik och sen börja tentaplugg....usch och fy för byggproduktion, det kan vara den tråkigaste kursen jag läst.
nu, maat..
hantelset på rymmen
de glömde jag, och ut smet katterna, eller vad det nu är...de är nån speciell ras så de är tjocka som fan, man kan använda dom som hantlar om man vill bygga biceps!...
så vi fick ut och leta...men de gick bra, hantelsetet kom tillrätta och polarens biceps kan fortsätta växa...
och en liten parentes- mastermind, en svensk film på ett osvenskt sätt...riktigt bra!
gonatt
mindre schlager åt folket!!!
skit samma, jag fick ont i huvudet iaf..
en annan kul sak är att jag idag träffade en gammal kompis på fjället! skitkul!
hoppas vi ses imorrn med!
som sista sak att berätta innan jaf ska döva mitt kaffebegär är att nu inns det inte ett fel på min bil! (knackar mig i huvudet)
plus att jag ska bojkotta skitfesivalen på tv idag...gött ska det bli!
mindre schlager åt folket är mitt nya motto!
wtf?
blev tipsad om en sida som fick mig att vilja flytta till sao paolo..
kolla in det terrasserade huset till höger
och de här är två av de vackraste kort jag sett på länge, synda att det inte är jag som tagit dem! all cred till fotografen!
nu...åka och kolla på en kompis som ska dominera på handbollsplanen....puss o gonatt
update..
nere? nej fan...de löser sig!
jag är så glad att jag tagit upp kontakten med min lillasyster igen..det är så häftigt.
igår sa hon att hon var så glad att hon fått en storebror igen, och att jag verkade vara så lugn, stabil, trygg och ärlig, så sa hon.
jag är glad att hon uppfattar mig så, för det är så jag vill bli uppfattad av människor. att jag inte mår toppen då och då gör inte så mycket när man får höra nåt sånt!
och i ärlighetens namn, (haha...fan vad bra det där lät, då jag heter Sann i mellannamn...)så mår jag så jävla mycket bättre nu än vad jag gjorde i somras...det enda som kunde få förbättra sig är all stress, men det löser sig det med! jag kämpar på...
och mami...tack!
hoppas på sånt här väder till helgen när ja ska jobba igen...
den här vackra ån ringlade sig precis förbi storasysters hus...det var bra att jag åkte dit..det var så roligt att se hur hon bor nu!
nu...nånting helt annat
ligger och slöar i soffan...
har släppt mina bilproblem lite för stunden, de löser sig väl...är ju inte i akut behov av den just nu, får förmodligen låna en bil på jobbet till helgen så jag tar mig fram och tillbaka.
ska lämna bort bilen, orkar fan inte kolla över den själv, har inte tid heller...
men det är ju lustigt, det blev väl för billigt för mig när den gick igenom utan anmärkning..hade jag fått en ombesiktining istället hade detta förmodligen aldrig hänt! för det är ju så, man ska ständigt påminnas om att saker och ting inte ska gå för lätt, nej för då kan man ju helt plötsligt vara utan stress och press, och det får man ju inte..
jag tror gubben eller gumman däruppe är riktigt bitter..och jävlas så mycket som möjligt...fast det är klart, de skulle nog jag också göra om det var jag som satt däruppe, de lär ju bli lite långtråkigt i längden...
i bakgrunden står teven på, kanal5 har en förmåga att visa det värsta av det värsta...de är ibland lika sliskigt intresseradeav missär som aftonbladet! fast då går de ju hand i hand också..
min bil
ska strax hämta den, hoppas den surat klart. annars är risken för bilmisshandel stor...fan
sova?
och jag minns inte när jag var ledig sist, roadtrippen till sthlm innebar en jävla massa stress, med bilbekymmer och stress över projektuppgifter som skall göras. känns som om jag kommer att ramla ihop...
dessutom så har min fotled börjat krångla igen, jag har enfotbollsskada som gör att det knakar i vänster fotled för varje steg jag tar, oftast känns det inget speciellt, men andra gånger gör det å ont att jag håller på att ramla ihop, min kloka mor sa att jag måste kolla upp vad det är för fel, " du ska ju kunna gå på foten i 50 år till". de orden kändes som ett knivhugg i bröstet, jag tror inte att jag blir så gammal, det har jag aldrig trott, ända sen pappa dog av helvetessjukdomen har jag trott att samma öde väntar mig...
dessuotm är livet fan ironiskt, det är kul när varenda dag spottar en i ansiktet, min kära bil som gick igenom besiktningen utan anmärkning är sur på mig, och startar endast när den behagar, förhoppningsvis blir det också svindyrt att fixa...
vill bara sova...ut..ordentligt...och vakna utan att ha en jävla massa måsten....nån dag..bara en skulle räcka.
en massa lösrykta tankar är vad det här inlägget består av, ville bara få ur mig, få gnälla lite...
och när ska jag hinna träffa de jag tycker om, vi åker om varandra hela tiden, minns inte heller när jag fick en heldag med kramar...
