Ny1984

flugan nu med att skriva sin historia med sex ord är väl en rolig grej antar jag, det som slår mig som den bittra jäveln jag är att min historia känns så negativ. inte negativ i den bemärkelsen att min framtid utvecklas negativt, utan att när jag tänker tillbaka så finns där mestadels minnen från svåra perioder. det är de som gjort mig till den jag är, som format mig.

ett konkret exempel hämtat från den här veckan är hur jag reagerat nu med mammas operation. reaktionen har bestått av oro och ångest. igår var det värst när jag gick in direkt efter operationen och fann henne med en massa slangar och fan och hans moster i sig, gamla minnen från när pappa låg i samma situation bubblade upp.
 
sköterskorna hade tyckt att jag var en sån fin och bra kille, och att mamma skulle vara stolt över hur hon uppfostrat mig. men mamma hade sagt att jag gjort det mesta jobbet själv. såna ord gör mig både ledsen och glad, klart skönt med komplimanger, men ödmjukheten och ansvarskänslan kommer från många jobbiga år. det är förmågor som visserligen är bra att ha antar jag, men de kommer av ondo.

så jag vill inte skriva min historia riktigt än, jag vill fundera först, ta fram bra händelser som gör mig till den jag är. för det borde det finnas. eller, ja det finns det...men de ligger lite djupare.

igår gjorde svarade jag på en undersökning utskickad av scb som handlade om hälsa på lika villkor, jada jada jada...så kom det frågor som var ställda på ett sådant sätt att när jag kollade igenom svaren tycktes jag vara en positiv kille, det var en så härlig känsla att trots alla situationer som verkar negativt så kändes det i svaren att en positiv och stark person svarat.

jag vet att jag kommer att komma igenom de här dagarna, det finns inget annat...de har väl bara gjort mig lite mer ödmjuk antar jag.
fast jag längtar ner till mina polare, där jag kan släppa lite och bara vara en 23-årig kille som pratar skit...