och en tår
sjukhus har varit en stor del av mitt liv.inte för egen del, utan genom de närmast anhöriga. och nu är det dags igen...varför?
är hemma i byn nu, själv...mami är kvar på helveteshuset....hon ville att jag skulle komma, det skrämmer mig...hon ska vara den starka, den man kan luta sig emot den som kommer med kloka infall.
just nu är det jag återigen som måste ta ansvar, att vara lugn och trygg, som så många gånger förr...och som så många år förut...jag försöker så gott jag kan...men inombords är jag allt annat än lugn.
jag är rädd...
är hemma i byn nu, själv...mami är kvar på helveteshuset....hon ville att jag skulle komma, det skrämmer mig...hon ska vara den starka, den man kan luta sig emot den som kommer med kloka infall.
just nu är det jag återigen som måste ta ansvar, att vara lugn och trygg, som så många gånger förr...och som så många år förut...jag försöker så gott jag kan...men inombords är jag allt annat än lugn.
jag är rädd...
Kommentarer
Postat av: Karin
Usch och fy, jag känner verkligen med dig och jag hoppas att hon får komma hem snart!Det är inte roligt att bli påmind om ens föräldrars dödlighet. Och fan, du har all rätt i världen att vara rädd, jag är fortfarande skräckslagen att något ska hända med pappsen!Se till att ha någon att prata med (typ systrar kanske)....Kram!
Postat av: ny
tack karin!
Trackback
