don´t com down
året är 2003, jag ligger i min säng i madrid och lyssnar igenom de bootlegskivor jag köpt av killen från senegal på gatan. som dessutom var vänlig nog att påminna mig om att det var just senegal som log ut sverige i vm året innan.
det var en skön tid, när syster bodde i madrid. jag fastnade verkligen för den staden, det är nåt med spanien som lockar mig, kanske beror det på att jag bodde där ett tag när jag var liten. med pappa. ska åka dit igen, upptäcka landet igen, upptäcka madrid igen...kanske själv denna gång. åka till barcelona där jag och min papi vandrade runt.
nu är det sådär igen, sitter och inväntar gubben Blund...han dröjer nog inatt med, igår hade han väl inte itd antar jag. men de gör inte så mycket...att inte somna stressar mig inte så mycket som det gjorde för nåt år sedan, det kan tvärtom vara ganska skönt att sitta uppe i mörkret. särskilt när jag finner en massa gammal riktig bra musik.
ganska mycket musik påminner mig om hur arg jag var då, och ledsen, och besviken...att jag fick kämpa så förbannat. är inte alls arg längre, jag är faktiskt ganska tillfreds med mig själv...visst att jag fortfarande får kämpa, men det är lättare nu än det var då...
jag tror att jag nu vet att jag har ett val, jag kan välja om jag ska vara förbannad på livet, eller försöka acceptera det.
nu, fortsätta leta gammal bra musik,
piece out
det var en skön tid, när syster bodde i madrid. jag fastnade verkligen för den staden, det är nåt med spanien som lockar mig, kanske beror det på att jag bodde där ett tag när jag var liten. med pappa. ska åka dit igen, upptäcka landet igen, upptäcka madrid igen...kanske själv denna gång. åka till barcelona där jag och min papi vandrade runt.
nu är det sådär igen, sitter och inväntar gubben Blund...han dröjer nog inatt med, igår hade han väl inte itd antar jag. men de gör inte så mycket...att inte somna stressar mig inte så mycket som det gjorde för nåt år sedan, det kan tvärtom vara ganska skönt att sitta uppe i mörkret. särskilt när jag finner en massa gammal riktig bra musik.
ganska mycket musik påminner mig om hur arg jag var då, och ledsen, och besviken...att jag fick kämpa så förbannat. är inte alls arg längre, jag är faktiskt ganska tillfreds med mig själv...visst att jag fortfarande får kämpa, men det är lättare nu än det var då...
jag tror att jag nu vet att jag har ett val, jag kan välja om jag ska vara förbannad på livet, eller försöka acceptera det.
nu, fortsätta leta gammal bra musik,
piece out
Kommentarer
Postat av: Karin
Fan, det var klokt sagt. man väljer helt själv om man ska köra arg stilen och var arg för hur orättvist allt är eller så försöker man acceptera det och utifrån det göra skillnad, kamma ihop sig och ta ansvar för sitt liv!U go =)
Trackback
