sova?
min situation blir bara värre och värre, men det är väl självförvållat...börjar känna tryck över bröstet med jämna mellanrum, och jag vet inte när jag sov en hel natt sist...måste fan vara ledig nu snart, nästa hellediga dag infaller inte förrän i slutet av mars....
och jag minns inte när jag var ledig sist, roadtrippen till sthlm innebar en jävla massa stress, med bilbekymmer och stress över projektuppgifter som skall göras. känns som om jag kommer att ramla ihop...
dessutom så har min fotled börjat krångla igen, jag har enfotbollsskada som gör att det knakar i vänster fotled för varje steg jag tar, oftast känns det inget speciellt, men andra gånger gör det å ont att jag håller på att ramla ihop, min kloka mor sa att jag måste kolla upp vad det är för fel, " du ska ju kunna gå på foten i 50 år till". de orden kändes som ett knivhugg i bröstet, jag tror inte att jag blir så gammal, det har jag aldrig trott, ända sen pappa dog av helvetessjukdomen har jag trott att samma öde väntar mig...
dessuotm är livet fan ironiskt, det är kul när varenda dag spottar en i ansiktet, min kära bil som gick igenom besiktningen utan anmärkning är sur på mig, och startar endast när den behagar, förhoppningsvis blir det också svindyrt att fixa...
vill bara sova...ut..ordentligt...och vakna utan att ha en jävla massa måsten....nån dag..bara en skulle räcka.
en massa lösrykta tankar är vad det här inlägget består av, ville bara få ur mig, få gnälla lite...
och när ska jag hinna träffa de jag tycker om, vi åker om varandra hela tiden, minns inte heller när jag fick en heldag med kramar...
och jag minns inte när jag var ledig sist, roadtrippen till sthlm innebar en jävla massa stress, med bilbekymmer och stress över projektuppgifter som skall göras. känns som om jag kommer att ramla ihop...
dessutom så har min fotled börjat krångla igen, jag har enfotbollsskada som gör att det knakar i vänster fotled för varje steg jag tar, oftast känns det inget speciellt, men andra gånger gör det å ont att jag håller på att ramla ihop, min kloka mor sa att jag måste kolla upp vad det är för fel, " du ska ju kunna gå på foten i 50 år till". de orden kändes som ett knivhugg i bröstet, jag tror inte att jag blir så gammal, det har jag aldrig trott, ända sen pappa dog av helvetessjukdomen har jag trott att samma öde väntar mig...
dessuotm är livet fan ironiskt, det är kul när varenda dag spottar en i ansiktet, min kära bil som gick igenom besiktningen utan anmärkning är sur på mig, och startar endast när den behagar, förhoppningsvis blir det också svindyrt att fixa...
vill bara sova...ut..ordentligt...och vakna utan att ha en jävla massa måsten....nån dag..bara en skulle räcka.
en massa lösrykta tankar är vad det här inlägget består av, ville bara få ur mig, få gnälla lite...
och när ska jag hinna träffa de jag tycker om, vi åker om varandra hela tiden, minns inte heller när jag fick en heldag med kramar...
Kommentarer
Trackback
