höjden

just nu befinner jag mig i vad som kommer att vara mitt hem det kommande året. sitter och vältrar mig i självömkan, fan att man ska vara en sån fitta, jag har i hela mitt liv haft svårt för avslut, ikväll var det oundvikligt, jag och A som varit min skyddsängel drack stilla en klunk och sade hejdå då till vårt liv där. nu är det bara mina minnen kvar.

vi skålade en gång på den underbara balkongen och stirrade in genom glasdörrarna på de kala väggarna och mindes, mindes hur bra och tryggt vi haft det där. pratade om hur vi hade picknick på vardagsrumsgolvet precis när vi flyttat in. då vi drack vin och åt kräftor och firade att vi skulle ha vårat liv där. och ingen av oss anade att de skulle ta slut två år senare. vi blev väl omkullsprungna av livet antar jag. det funkar ju så, helt plötsligt kommer det ifatt en.

nu har livet tagit en av oss till göteborg och den andra till en liten liten lägenhet för ett år.

nu ska jag minnas lite till! och jag ska minnas med ett leende på mina läppar.
och Du, du finns alltid i mitt hjärta som den speciella tivoliÄngel du är!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0