Ny1984

det är märkligt hur man reagerar när man har en illusion som sen så fatalt raseras.

ens tankar får sig en törn när man inser att man är verkligt lyckligt lottad. Hade byggt upp en skimrande förväntning om en exotisk tripp som skulle leda mig framåt till mina rötter.

och dit är jag påväg, ett tillfälligt stopp på vägen var soffan jag tidigare idag satt i när jag formulerade dessa ord i mitt huvud. en sliten gammal soffa, i ett ännu mer slitet efterkrigshus hos ett par människor som helt slutat tro på livet och vad som gör livet till vad det är. tappat alla illusioner.

det som ändå överraskat mig är gästfriheten, hur kommer det sig?

och varför skulle jag hit egentligen? vad var meningen? inte till mina rötter, utan till vart jag tillfälligt bor...

imorgon ska jag söka mer efter vad jag i 24 år velat veta.

imorgon ett nytt boende...ett måste...