inte ens jag själv hänger med...
känner mig nu lite vemodig, vet inte riktigt vad det beror på....men jag har mina aningar..ska nog vänta ett par dagar innan jag skriker ut det till den det berör, brukar alltid förhasta mig och sen blir det bara pannkaka av allt...och pannkaka är nästan i samma klass som bananer...alltså synonymt med djävulens föda.
ibland tror jag att jag vill vara själv, inte ensam utan för mig själv...ibland så mycket att jag vill bo själv....
det brukar oftast kännas kanon, men sen händer nåt inom mig...jag blir rädd och springer tillbaka till gamla invanda känslor...vill jag verkligen vara för mig själv? jag är rädd för att vara ensam...
fan jag vet inte riktigt...är så jävla förvirrad just nu...
det yttrar sig genom att jag ena stunden är tuff och glad, redo att göra det här....och andra stunden blir jag rädd och ledsen...fuck...jag vet tamigfan inte!
och ju mer jag funderar....desto mer förvirrad blir jag.
ibland tror jag att jag vill vara själv, inte ensam utan för mig själv...ibland så mycket att jag vill bo själv....
det brukar oftast kännas kanon, men sen händer nåt inom mig...jag blir rädd och springer tillbaka till gamla invanda känslor...vill jag verkligen vara för mig själv? jag är rädd för att vara ensam...
fan jag vet inte riktigt...är så jävla förvirrad just nu...
det yttrar sig genom att jag ena stunden är tuff och glad, redo att göra det här....och andra stunden blir jag rädd och ledsen...fuck...jag vet tamigfan inte!
och ju mer jag funderar....desto mer förvirrad blir jag.
Kommentarer
Trackback
