ett modigt beslut eller ett fegt avslut?

har inte tänkt på det på det sättet....fan...måste jag välja något av de två? fan, det enda jag vill är att fortsätta på det nya spåret....att bara vara helt enkelt, vill inte fundera på varför, hur och när...det löser sig. jag har börjat tro på det igen...det känns så.

och löser sig det inte så lär jag mig att leva med det, lägger det bredvid alla det tusentals andra saker jag lärt mig leva sida vid sida med. sorg som glädje...och ångest....och saknad...en jävla massa saknad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0