Ny1984

klumpen i magen är här på riktigt igen, och den vill verkligen inte flytta på sig...vafan..
de kommande veckorna kommer att präglas av seriöst funderande, måste ta ett beslut, och jag måste få ur mig det...de här dagarna har jag pendlat mellan ångest för att jag inte vill, och ångest för att jag vill...hur jävla lätt är det att ta ett beslut då.
hursomhelst så kommer det nog kännas som om jag får lite andrum nu, ingen press att visa eller känna nåt speciellt.
jag vill känna något tror jag, förutom ångest då, vadsomhelst skulle vara fint...jag börjar bli trött på att vara mitt emellan, och ständigt vara osäker på mig själv och mina känslor..

hade en fika idag som vara riktigt bra, fick ur mig en del...det värsta är att jag inte vill plåga nya bekantskaper med mitt kräk, men det är så förbannat lätt att släppa ut med den människan. både tror och hoppas att den vänskapen kommer att hålla. för det är  på det planet jag vill hålla det.
imorgon ska jag visa karaktär igen, det är så jag ser det..vissa andra inte..men det är deras problem, de personer som jag vill ska veta varför vet det redan, och förstår också...
för att summera de första veckorna i höst så kan jag summera de som, härliga med nya bekantskaper, socialt liv och en jävla massa virvlande tankar och känslor.
men det kunde vara både sämre och bättre..de har varit precis mitt emellan, precis som mina känslor är...ironiskt..

ibland brukar jag tänka tillbaka på hur mitt liv sett ut, och varje gång kommer jag fram till samma tanke...jag har fixat det mesta och klarat på något vis. men det skänker mig inte så mycket ro, förhoppningsvis kan det göra det närden här skiten är avklarad.
lär försöka lägga mig...jag har en liten ritual som jag gör varje gång innan jag somnar...det är att säga god natt till min far och hålla den där speciella stenen han gav till mig. vet inte varför, men det skänker mig någon sorts tröst..
han kanske finns där nånstans och slänger ner ett vakande öga på mig då och då..