Ny1984

jag tänkte för ett tag sen på att jag ville dra, bara fly härifrån och skaffa mig en vardag någon annastans. Det känns fortfarande högaktuellt, ´kanske inte imorgon eller till veckan, men inom de närmsta månaderna skulle jag bara vilja dra. om jag åker från sverige harjag en ungefärlig rutt. vill göra samma resa som när jag var fyra, har lite minnen därifrån...vill se om de kan guida mig rätt nu.

längden på resan har ja inte bestämt, några månader kanske, bara just så länge att jag kan få perspektiv på saker och ting. Ta ett steg ur mitt skal och titta på mig uppifrån, det har varit rätt mycket den senaste tiden så jag vet inte riktigt vad jag gör längre. jag skulle behöva finna mig själv helt enkelt. undrar om det var vad min far hade i tanken då, när vi åkte iväg och var borta ett halvår. han kanske också behövde på perspektiv på saker och ting, han hade förmågan att strula till det ibland. och den har jag ärvt bland mycket annat.
Samma världssyn har jag fått, och charmigheten, alla runt mig smälter om jag bara själv vill...
jag saknar verkligen honom, vill så gärna bara sitta ner och prata, berätta och få känna att han är stolt över mig. som trots all skit lyckats hålla mig någorlunda flytande...om man bortser från en del bottenkänningar.

Det är konstigt med saknad, den har näsytan blivit större ju äldre jag blir. inte det att jag inte saknat honom förut, men just nu känner jag verkligen att det finns ett hål...där han borde ha varit.
Har ett projekt på gång i skolan, jag ska rita direkt ur minnet huset som min far bodde i, ska bli spännande att se hur nära verkligheten jag kommer. det som jag minns starkast är hur stort det var. och hur han fixade och donade överallt.
om jag blundar och lyssnar kan jag nästan höra honom där han går omkring. om det inte gjorde mig så ledsen skulle jag sätta på kassettbandet jag fick av honom, där han pratar direkt till mig. undrar om han hade det på känn redan då...fan