Ny1984

btw, kl är nu 00:00, nån tänker på mig alltså.

idag fick jag en julklapp som jag aldrig kunnat gissa. en sak som jag många gånger tänkt, bara för att snart slå bort den tanken, för vem skulle göra nåt sånt.

när jag kommit hem till mitt i eftermiddags, efter en jul hos syster, ringer en man. en man jag aldrig haft något vidare samtal med, men det beror nog på att jag var allt för liten då. anywho, den som ringde mig förklarade att han sen min pappa gick bort ofta tänkt på min far, och mig...

jag har ofta skrivit om min far, och om min sorg..just för att det är en sån sak som alltid kommer att ha format mig, och gjort mig till den jag är. ofta efter .96 har ja hoppats på att någon skulle ha tagit mig åt sidan och pratat med mig, om min far..berättat för mig hur de upplevde honom, vilka minnen de hade. bara för att låta mig lära känna pappa bättre. men under de tretton år som nu gått har ingen, med undantag för mamma, pratat med mig om pappa. ingen som undrat om jag tänker på honom, eller om jag undrar över nåt.

det är så många luckor jag velat fylla igen, men aldrig kunnat. förrän nu..

mannen som idag ringde mig är en gammal vän till min pappa, en långhårig vänsterkille med ett varmt hjärta, som berättade att han efter pappas död pratat med mamma, och då fått reda på att Jag ville veta mer om vem  min pappa var. och det har jag tänkt på många år nu, sa rösten. och nu vill jag träffa dig, och berätta vem jag kände din pappa som. jag har nog aldrig varit så mållös som jag var förut. dels för att någon fortfarande tänker på pappa, och dels för att denna människa är så god så att han letar upp mig för att berätta sin historia om min pappa för mig.

kan inte egentligen inte beskriva vad jag kände då, och nu, men samtidigt som jag kände att en stor glädje spred sig ryckte det upp så många minnen.

kan det vara så, att jag nu kommer att få en till pusselbit om min pappa.

grejen är att jag kan känna mig väldigt vilsen, jag vill så gärna veta vart jag kommer från. jag vill veta vart pappa kom ifrån..det är viktigt, för mig. lika viktigt som det är att veta vart jag kommer från på mammas sida. för faktum är att jag inte riktigt vet det heller.

snart ska vi träffas och prata...bara prata om min pappa.

från det ena till det andra, våren kommer att bli grym..

för ett tag sen skrev jag att jag ville resa iväg ett tag, kanske jobba lite i norge och bara vara..jag gjorde det. jag bodde lite drygt två månader uppe i norska fjällen. som en liten paus-resa kan man kalla det. plugga lite men samtidigt bara vara. och nu, nu ska jag läsa vindkraftteknik, är glad, jag ville ju det. bygga stora snurrande prylar är min grej tror jag, awesome. och det bästa av allt är att jag samtidigt i vår kommer att få åka bräda när jag vill. så förutom det ständigt tomma kontot funkar livet ganska bra nu. känner mig utvilad och glad.

så nu var det sagt. nu kan ja släppa det ett tag. imorgon väntar jobb på brädan, fyra holländare som lära sig hur man åker snowboard, kommer att bli kul som fan. dock vore det roligare att dricka pilsner med polarna ikväll, men men...