Ny1984

Många tankar som genomsyrar mig just nu när jag sitter på uni i biblioteket, precis jämte den stora glasfasaden och försöker läsa på om hållbar markanvändning. Ska göra en studie om hur man som kommun ska välja område för vidare bebyggelse enligt en hållbar utveckling, varken speciellt roligt eller tråkigt faktiskt. Är ganska likgiltig i skrivande stund. Kanske för att när jag sitter här och ser ut på alla människor som slutat tidigt denna fredag skyndar och jäktar för att hinna med alla fredagsbestyr. En stress för att fredagen ska bli sådär perfekt och mysig som bara fredagar kan bli, oavsett civilstånd. Det är ganska fascinerande hur lika alla vi egentligen är. Alla anser sig ha unika problem eller bekymmer, en egen fri vilja. Vilken illusion. Jag är inte bättre själv, jag hycklar också. Jag är ju så jävla speciell. Vem är inte det?

Det här var inte vad jag tänkt få ur mig, det är som vanligt, tappar tråden någonstans efter ett par ord och driver iväg långt bort. Sitter här och tittar ut genom de stora fönstren på hösten därute, vackra färger och träd som håller på att drivas in i den oundvikliga vinterdvalan. Herre Gud vad jag längtar efter vintern. Eller förlåt, man ska ju inte missbruka herren vårs namn, dock helt att skriva herre jävlar vad jag längtar efter vintern. Det är också lite märkligt, men man får ta det för vad det är, ett kraftuttryck. Men desamma gäller för gud också, enligt mig då.

 Vintern var det, jag längtar dit, skönt när världen kapslas in och det blir rent på något vis. Jag ska spendera min lediga tid i vinter där jag spenderat den de senaste åren, på extrajobbet på skidanläggningen. Det är något tryggt över snön som lägger sig, kan inte riktigt förklara, inte ens för mig själv, det är bara en känsla som infinner sig när den första snön lägger sig.


Nej, nu ska ja försöka läsa lite igen. Och det är faktiskt ganska skönt att sitta här själv, ensam bland alla andra och bara vara