Ny1984

jag borde egentligen försöka sova...men jag har ingen lust, jag känner mig arg och ledsen...vet inte riktigt varför. ett tag var det ju lite bättre, jag arbetade med min självkänsla och märkte hur jag blev starkare...men så hände det något som drog ner mig tillbaka till samma nivå som förut. eller rättare sagt jag hände. har suttit nu under kvällen och funderat på hur jag bemöter människor och framför allt vad jag tänker om människor.

det är inte alltid det två sakerna stämmer överens med varandra. oftast bemöter jag människor såsom jag själv velat bli bemött. artigt, trevligt och alttjämt socialt...men allt som oftast bubblar det tankar inom mig som inte alltid är de trevligaste. jag vill verkligen inte att det ska vara så...men det kommer per automatik.

jag är en person som har åsikter om väldigt mycket. och jag har oftast svar på varför jag tycker just så...det är bara det att när jag mår som jag nu må,r är mina åsikter ofta nerskitade med bitterhet. en del som vågar säga till mig säger det ofta, fan varför är du så negativ och bitter? jag har inget bra svar på det, just nu tycker jag bara att det mesta är skit.

jag kan förstå att min omgivning tycker att det är påfrestande att höra bittra och negativa argument om det mesta, jag fattar verkligen det...men det känns som om jag inte är bitter så är jag ingenting. inte just nu iaf.

fan det kändes så bra, och jag kände mig och visade mig glad...men så hände det. en motgång, igen...

fast det är ju inte alla dagar i veckan jag är bitter och kastar negativa åsikter om mig...jag har faktiskt mina stunder då jag är både rolig, charmig och glad. det är bara synd att de är få...

när jag är på uni och pluggar är jag oftast både glad och social, jag har lärt mig hur jag ska dölja att jag mår dåligt.
 
för att sammanfatta det hela...jag mår inge bra just nu, jag är inte den jag vill vara, eller den jag var, då för länge sen...och jag saknar honom! riktigt jävla mycket...