sjukvården part 241
idag har jag följt min mor till sjukhuset. idag skulle hon dit för att de skulle kolla upp varför hennes arm och vänstra hand domnar bort. skönt att det inte var mer. den armen är kvar som restsymptom från två års helvete...och idag var vi där igen. på sjukhuset som pappa låg på när han somnade bort från mig. fan vad jag avskyr sjukhus...
idag gick det iallafall bra och hon får svar om 3-4 veckor...hoppas de kan fixa det här...för svensk sjukvård är fruktansvärt dålig på att finna en diagnos som är korrekt och sedan behandla den...fast sämst är de på att bemöta sina patienter med respekt och empati. fan, man ska helst av allt vara frisk när man kommer in. så läkarna kan håva in sina feta löner utan att lyfta sina feta rövar.
det är så min mamma har blivit bemött under två års tid..med misstro och direkt elakhet. inte med den empati och vilja att hjälpa som borde vara signifikativt för läkaryrket...i nästan två års tid har hon blivit slussad mellan mer läkare än jag kan räkna på mina händer...och fötter. och i stort sett överallt har hon blivit bemött på samma sätt. en del har till och med kallat henne för gnällkärring. fan om jag hade hört det hade den läkaren själv behövt vård.
dessutom har det talats om sjukdomar alltifrån ms, alzheimers och cancer...men inget har stämt...alla hypotetiska diagnoser har alltid tagits tillbaka.
det har varit oerhört tärande att se mamma fara så illa samtidigt som hon knappt orkat stiga upp ur sängen. just då sa de att hon var deprimerad.
det har krävts mycket av mig under de här åren, för jag vill hjälpa till och ställa upp. det är ju min familj...men det är många nätter jag legat och gråtit av rädlsa och utmattning.
men så i somras blev det lite bättre...och sen har det bara blivit bättre och bättre...och jag har fått min mamma tillbaka, och hon har fått viljan att leva tillbaka. hon är sådär glad och stark som jag alltid sett henne som.
visst, hon är inte helt frisk, men nu vågar hon tro på det...och hon strålar nu.
hoppas att det fortsätter såhär nu...hon förtjänar inte annat.
jag älskar dig mami!
idag gick det iallafall bra och hon får svar om 3-4 veckor...hoppas de kan fixa det här...för svensk sjukvård är fruktansvärt dålig på att finna en diagnos som är korrekt och sedan behandla den...fast sämst är de på att bemöta sina patienter med respekt och empati. fan, man ska helst av allt vara frisk när man kommer in. så läkarna kan håva in sina feta löner utan att lyfta sina feta rövar.
det är så min mamma har blivit bemött under två års tid..med misstro och direkt elakhet. inte med den empati och vilja att hjälpa som borde vara signifikativt för läkaryrket...i nästan två års tid har hon blivit slussad mellan mer läkare än jag kan räkna på mina händer...och fötter. och i stort sett överallt har hon blivit bemött på samma sätt. en del har till och med kallat henne för gnällkärring. fan om jag hade hört det hade den läkaren själv behövt vård.
dessutom har det talats om sjukdomar alltifrån ms, alzheimers och cancer...men inget har stämt...alla hypotetiska diagnoser har alltid tagits tillbaka.
det har varit oerhört tärande att se mamma fara så illa samtidigt som hon knappt orkat stiga upp ur sängen. just då sa de att hon var deprimerad.
det har krävts mycket av mig under de här åren, för jag vill hjälpa till och ställa upp. det är ju min familj...men det är många nätter jag legat och gråtit av rädlsa och utmattning.
men så i somras blev det lite bättre...och sen har det bara blivit bättre och bättre...och jag har fått min mamma tillbaka, och hon har fått viljan att leva tillbaka. hon är sådär glad och stark som jag alltid sett henne som.
visst, hon är inte helt frisk, men nu vågar hon tro på det...och hon strålar nu.
hoppas att det fortsätter såhär nu...hon förtjänar inte annat.
jag älskar dig mami!
Kommentarer
Trackback
