Ny1984

jag började lära mig att spela gitarr när jag gick i fyran eller femman...och ända sen dess har jag spelat i prioder följt av perioder då jag knappt tänkt på att jag äger en gitarr. ett undantag var när jag gick i kommunal musikskola...fast de gav mig inte så mycket, lärde mig lite ackord och dåliga svenska visor..resten har jag på egen hand plingat fram..

nu är jag inne i en period då jag måste spela varje dag, eller iaf ha gitarren i närheten..idag har jag suttit och lekt i ett par timmar...fan va roligt det är. undrar varför mitt intresse försvinner ibland..

gitarren jag spelar på fick jag av min pappa när jag var tio tror jag, då var den alldeles för stor, vilket gjorde att jag spelade på min systers lite mindre..eller min systers, hon har nog aldrig tagit en ton på den i hela sitt liv..kan nog kalla den min också.

tillbaka till mitt periodvis spelande..jag hade för nåt år sedan en teori om varför jag bara spelar då och då..jag trodde då att jag spelade när jag inte mådde så bra, som om gitarren skänkt mig tröst, vilken den också gör...men nu det senaste året har jag inte spelat alls..och nog har jag mått dåligt.

idag mår jag långt ifrån bra, men jag känner mig mer tillfreds med mitt liv och mig själv och nu måsta jag ju som sagt spela varje dag. så där rök väl den teorin..
får nog helt enkelt lämna det där hän..och acceptera att jag tröttnar ibland.

fan vilket konstigt inlägg...hmm..