fotografier och bitterhet
har precis suttit och kollat igenom gamla kort, riktigt gamla kort från när jag var riktigt liten. och kort från ännu längre tillbaka när mami och pappa var unga. tiden då mami och pappa var unga känns på nåt sätt bättre än tiden jag lever i. det känns som om mentaliteten var helt annorlunda, det känns som om hela livet var enklare då.
eller så känner jag så pga att jag inte mår toppenbra just nu..vad vet jag....dessutom snubblade jag över kort från pappas begravning. tio år sen och jag minns det som det var igår...jag minns sista gången jag såg honom där på sjukhuset...liggandes i koma...jag har lite minnen av honom full av liv också, men de brukar allt som oftast överskuggas av synen av honom, på väg mot döden....fan nu kommer tårarna....
såg ett kort på honom ungefär ett år innan han blev så sjuk...eller rättare sagt innan vi visste att han var sjuk...och nu syns det..på korten av honom syns det hur cancern hade börjat äta upp honom. hur fan kunde vi inte se det tidigare...
jag hittade en hel del kort på honom när han sprudlade av liv, med mig och med syrran...jag önskar verkligen att man kunde vrida tillbaka tiden...det finns så mycket jag vill säga honom..och så många frågor, som förmodligen kommer att förbli obesvarade resten av mitt liv. jag saknar honom varje dag, och jag säger god natt till honom varje kväll och håller den där stenen jag fick av honom.
visst jag har lärt mig leva med saknaden och smärtan den ger mig....men vissa dagar är obarmhärtiga...som nu ikväll. känner inte för nåt annat än att bara sitta ner och gråta.
om det hade hänt senare, när jag var större och hade haft mer att säga till om hade jag fan sett till att hans hus varit kvar, jag hade inte tillåtit att det bara försvann så lättvindigt. för hur i helvete kunde det bara försvinna ur händerna på dom. jag vet att mami försökte att övertala och diskutera...men egocentriska horor...visst, jag älskar min lillasyster, men hennes mamma har jag inte mycket över för...hur fan tänkte hon egentligen, dessutom har hon en massa av pappas dagböcker..varför i helvete har hon dom? de tillhör fan mig, om min lillasyster vill läsa dom kan vi bestämma vem som ska ha dom.
inte någon jävla apa som klev in i pappas liv, i mitt liv och försökte bestämma!
fan va bittert det här inlägget blev på slutet...men det är så jag känner inför vissa saker, för vissa saker gick fan inte rätt till.
hur som helst har jag fotat lite idag, var ute förut och vallade mami och passade på att försöka att fota ett och annat.
bilderna saknar egentligen riktiga motiv, men det häftiga idag var ljuset...höstmolnen gav ett så härligt ljus...
nu ska jag sitta och minnas och sakna lite till innan sängen kallar..
