Ny1984

nu är jag riktigt sur...

blev tillsagd att ta det lite lugnt när jag diskuterar. att jag inte ska gå på så hårt att döma, att kritisera och argumentera...

vafan, vi lever väl för fan inte i burma? om jag tycker att någonting är fel, eller om jag har en annan åsikt om något så är det väl min fulla rätt att säga det.
och sen om det hela tiden är en och samma person som jag argumenterar med är väl inte mitt fel. vi har olika åsikter.
och om jag verkar vara en liten dogmatisk skit så får det vara så. jag är verbal, jag kan argumentera för det jag tror på.

men jag blir riktigt förbannad när det misstolkas, när man tror att jag diskuterar bara för att det är person x som sagt något.
det är så jävla fel, jag diskuterar med x bara för att jag tycker olika. det betyder inte att jag tycker illa om personen.
fast i det här fallet verkar det gömma sig en väldigt ointelligent person bakom skärmen.


jag är stolt över att jag har en egen åsikt och vågar argumentera för den, istället för att hora för den stora grå massan, bara för att man inte vågar sticka ut. och visst, jag kan hålla med om att mitt språk ibland är hårt, men varför ska man stryka alla medhårs? om man tycker att nåt är fel så tycker jag att man ska stå för det..inte tycka litegrann...stå för den du är!


och dessutom, det är väl inte konstigt att man blir hård i den här världen!