Ny1984

allt bara glider mig ur händerna, hösten som jag längtat lite grann after känns nu bara skit...hur fan ska jag ta mig igenom det här. Om det fins en gud eller någon högre makt som vakar över våra liv, varför i helvete låter den inte människor som redan är djupt nere i ett hål få lite andrum. Och vad gör man när allting är piss och man inte kan styra över sitt eget öde. känns som man blivit livegen. rätta dig efter andra om du inte vill må dåligt. eller vafan, det spelar ju ingen roll för psykisk ohälsa kommer du inte ifrån....inte detta sekel iaf.

En sak som barn bör få lära sig i unga år är hur man överlever. fan jag skulle ha behövt de kunskaperna, fast om man tänker efter, jag har klarat mig rätt bra ändå, det är bara självförtroendet och den ständiga ångesten som minner om svåra tider. och svåra tider det kommer man fan inte ifrån.

Jag är förbannat stolt över mig själv som till trots all jävla skit inte dekat ner mig i diverse saker. men det är samtidigt skrämmande för nu vet jag inte när jag bryter ihop, om jag bryter ihop...på riktigt. förra gången världen fick upp ögonen för att denna 1984-års upplaga inte mådde toppen som alla trott blev det ett riktigt spektakel. och visst det blev bättre ett tag, men demoner kommer man inte ifrån. man får lära sig och leva med dem. synd bara att jag nu tycks ha glömt all min självlärda kunskap i överlevnad. För mycket tid över för att filosofera och tänka på sina tankar är inte heller bra, det är då ensamheten smyger sig på likt ett hungrigt lejon som bara väntar på att få slita av dig strupen. ensamhet är ett ord som jag uppskattat förr, nu skrämmer det mig mer än något annat. inte ens döden skrämde mig lika mycket våren 96. kanske en liten överdrift, men ensamhet och en oxe född -84 rimmar inte. så enkelt är det.....

bedövad

bedrövad

ensam