Ny1984

idag har jag fått höra att jag är trevlig och lätt att umgås med. alltid roligt med komplimanger! och när jag tänker efter så kan jag umgås med mycket olika personer, jag kan lite av varje och är intresserad av mycket av varje. så dagen i dag har spenderats med eminent sällskap, fan det har varit riktigt roligt idag..haha, tänk om detvänder nu. håll tummarna! kvällen sen har varit fysisk,jobbigt som fan när man är mitt uppe i det men otroligt skönt efteråt!

på känslofronten är det stabilt, stabilt med en daglig gnutta ångest och dippar i självförtroendet. undrar egentligen när mitt självförtroende så totalt försvann? när personer runt om mig får reda på att jag har dåligt självkänsla och självförtroende skakar de bara på huvudet. Du? nej du skämtar? jo jag säger jag och nickar...då kommer det...men varför då? du har väl allt? och inget att skämmas för? du klarar väl  vad som helst?

oftast brukar mina ord stocka sig i halsen, för jag vet inte varför...inte en jävla aning faktiskt..jag vet bara att det är något som fattas. det finns ett hål, och det hålet fylls allt som oftast av ångest...
 
för visst jag har gjort en del, klarat mig igenom ännu mer och drömmer om det mesta, men det har kostat förbannat mycket. nu lever jag på ett lån som sakta men säkert betalas tillbaka. iallafall känns det så..som jag lånar energi och kraft, och för att inte försätta mig i nån djupare sits lånar jag bara för att överleva...inte för att bygga upp något. osäkerheten gnager i mig...

fan, man kanske skulle bli skådis, för mycket folk har man lurat och glatt sagt att livet leker! det känns bara patetiskt att spy ut galla och få sympatier av folk man egentligen inte känner...jag är bättre än så.

jag vill inte ha sympatier, jag vill ha självförtroende och förståelse! alla har drömmar....det är min