hemma igen....
nu är sommarlovet/semestern här....fan va gött! nu är det bara att vänta på att pengarna ska rulla in. denna veckan har gått ganska bra, har inte funderat så mycket på livet, vet inte hur jag lyckats med den bedriften. Kanske för att jag känner mig bedövad, det kanske är så. När man efter en mycket lång tid med bottenrekord efter bottenrekord blir bedövad. hmm....just nu skule nog vad som helst kunna hända, jag skulle ändå bara rycka på axlarna, fan...skrämmande.
fast det är skönt också, saker får gå som de går, min energi är borta. hoppas att jag kommer tillbaka i höst med en jävla energi, det funkar inte riktigt att gå på sparlåga när ja pluggar. men vafan, det löser! eller hur?
nu ska jag försöka njuta och ladda mina batterier...men hur gör man när man laddar sina batterier egentligen, har aldrig förstått det. skulle bra gärna vilja veta det. det kanske är det som kroppen gör nu närjag känner mig som bedövad, den stänger av vissa känslor för att koncentrera energin där den mest behövs. och behövs det gör den, grejen är bara den att den behövs på så många olika områden.
energi, kärlek och ångest....dessa ord är vad jag lever av och med just nu, och har gjort i många år. första gången jag minns att jag upplevt dessa tre tillsammans var våren -96. sedan dess har spiralen gått nedåt. inte spikrakt utan med en del hopp uppåt igen. men vad hjälper det, den är som en duracellkanin som ständigt finner nya sett att gräva sig djupare ned. hoppas jag stannar där jag är nu och kanske kan ta mig upp ett par steg igen. jag har varit under ien så länge att jag inte riktigt kommer ihåg vad verklig lycka innebär. det kommer en del små glimtar då och då...men de försvinner alltid så fort. visst det är livets gång att det ska vara dalar och toppar men vafan. nu har det varit en djup jävla dalgång way to long.
nu, mat.
fast det är skönt också, saker får gå som de går, min energi är borta. hoppas att jag kommer tillbaka i höst med en jävla energi, det funkar inte riktigt att gå på sparlåga när ja pluggar. men vafan, det löser! eller hur?
nu ska jag försöka njuta och ladda mina batterier...men hur gör man när man laddar sina batterier egentligen, har aldrig förstått det. skulle bra gärna vilja veta det. det kanske är det som kroppen gör nu närjag känner mig som bedövad, den stänger av vissa känslor för att koncentrera energin där den mest behövs. och behövs det gör den, grejen är bara den att den behövs på så många olika områden.
energi, kärlek och ångest....dessa ord är vad jag lever av och med just nu, och har gjort i många år. första gången jag minns att jag upplevt dessa tre tillsammans var våren -96. sedan dess har spiralen gått nedåt. inte spikrakt utan med en del hopp uppåt igen. men vad hjälper det, den är som en duracellkanin som ständigt finner nya sett att gräva sig djupare ned. hoppas jag stannar där jag är nu och kanske kan ta mig upp ett par steg igen. jag har varit under ien så länge att jag inte riktigt kommer ihåg vad verklig lycka innebär. det kommer en del små glimtar då och då...men de försvinner alltid så fort. visst det är livets gång att det ska vara dalar och toppar men vafan. nu har det varit en djup jävla dalgång way to long.
nu, mat.
Kommentarer
Trackback
