you are in pain
inlägget som jag tänkte ihop i huvudet bara försvann när jag kom hit...
det är en annan sak jag upptäckt det senaste året, jag har blivit så disträ. eller jag tror att jag blivit det iaf, min pajas till samtalsterapeut trodde att det kunde bero på stress. men vad vet han, har inget förtroende alls kvar för den människan, skönt att slippa apan. hursomhelst, stress...det är också en knepig sak, jag antar att man kan se det som kroppens eget försvar då psyket drivs för långt. stress kan ju som bekant stänga ner en kropp. fast det finns det väl åsikter om också, det är nog bakterier och inte stress som tex bildar magsår. jo förvisso men stressen utlöser magsårsbakterirna. punkt. gled iväg lite...jag har varit ganska stressad det senaste året, dels över mina prestationer på uni, dels familjesituationen och framtiden...oj, pengar förstås. där är en stor källa.
nu försöker jag ladda mina batterier, mota bort stressen, men nej då, då kommer annan skit, såsom ångest istället....men med facit ihand nu i höst så kommer jag nog att vara lugnare än jag var i vår. jag har vuxit lite, och samtidigt blivit mer bedövad. det är ingen höjdare att gå i ett töcken av ångest, rädsla, ensamhet och tomhet...men det löser sig...eller hur? det ärväl bara att ge sig fan på att bli lycklig och stabil. haha...så som jag var alltså, eller så som jag tror att jag var, eller ännu bättre, så som jag fått berättat för mig att jag var.
ensamheten övergår oftast mitt förstånd, för varfrö kan man känna sig ensam när man har vänner och familj omkring sig? jag får återkomma med ett svar...
nej nu ska jag ut och skådespla litegrann..hålla humöret uppe, solen skiner ju
det är en annan sak jag upptäckt det senaste året, jag har blivit så disträ. eller jag tror att jag blivit det iaf, min pajas till samtalsterapeut trodde att det kunde bero på stress. men vad vet han, har inget förtroende alls kvar för den människan, skönt att slippa apan. hursomhelst, stress...det är också en knepig sak, jag antar att man kan se det som kroppens eget försvar då psyket drivs för långt. stress kan ju som bekant stänga ner en kropp. fast det finns det väl åsikter om också, det är nog bakterier och inte stress som tex bildar magsår. jo förvisso men stressen utlöser magsårsbakterirna. punkt. gled iväg lite...jag har varit ganska stressad det senaste året, dels över mina prestationer på uni, dels familjesituationen och framtiden...oj, pengar förstås. där är en stor källa.
nu försöker jag ladda mina batterier, mota bort stressen, men nej då, då kommer annan skit, såsom ångest istället....men med facit ihand nu i höst så kommer jag nog att vara lugnare än jag var i vår. jag har vuxit lite, och samtidigt blivit mer bedövad. det är ingen höjdare att gå i ett töcken av ångest, rädsla, ensamhet och tomhet...men det löser sig...eller hur? det ärväl bara att ge sig fan på att bli lycklig och stabil. haha...så som jag var alltså, eller så som jag tror att jag var, eller ännu bättre, så som jag fått berättat för mig att jag var.
ensamheten övergår oftast mitt förstånd, för varfrö kan man känna sig ensam när man har vänner och familj omkring sig? jag får återkomma med ett svar...
nej nu ska jag ut och skådespla litegrann..hålla humöret uppe, solen skiner ju
Kommentarer
Trackback
