Ny1984

sitter här i soffan och lyssnar på musik och kollar runt lite på nätet. och det är med lite vemod i mitt hjärta. det är sista kvällen/natten på ett tag som jag kommer att sitta just här. det har varit så skönt med lov från allt. nu börjar verkligheten igen, och jag är inte så säker på att jag vill det. det är bara så skönt att sitta här i soffan hemma hos mamma och bara få vara. det är väldigt underskattat att få sitta alldeles själv och fundera...det här är min tid, natten, tid för att tänka, längta och njuta.
ibland känner jag att jag bara vill skolka från verkligheten. men tyvärr funkar det inte så, man måste göra något, jag skulle vilja göra skillnad. det ska bli mitt mål i livet, att göra skillnad. skillnaden behöver inte innefatta mig, jag vill bara göra skillnad.
i höst kommer det inte finnas varken tid eller utrymme för mig att bara få vara. jag behöver det. men det löser sig väl. imorgon natt ska jag sova i mitt hem, fan va konstigt det låter. mitt hem...men det är ju här, eller?
har levt i en ryggsäck i ett år ungefär, alltså, jag har ju bott i min egna lägenhet, men jag har jobbat så mycket extra att jag fått resa en jävla massa. men det är det värt, jobbet på skidanläggningen är som terapi. en terapi som funkar fan så mycket bättre än alla jävla pajaser på psykiatriavdelningen. samtalsterapi kanske funkar för en del, fast då har de fan inte haft min samtalsterapeut...fan jag är så jävla förbannad på honom. tänk om han kunde sköta sitt jävla jobb lite bättre, då hade det kanske hjälpt mig. nej tacka fan för den här bloggen, den lyssnar lika bra den, och den säger ungefär lika mycket tillbaka också.
ibland skulle jag vilja ha någon som sa till mig, och bestämde va jag ska göra.
själv har jag svårt för beslut, jag är alldeles för vilsen just nu. vilsen och med en stark känsla av ensamhet....

fan nu blev jag ledsen också...det finns så mycket jag inte vill och desto mer som jag vill men inte kan göra. för för att göra de sakerna krävs beslutsamhet, och just nu finns bara vilsenhet i mig.