natten, då trivs jag som bäst....
var ute nyss och låste bilen, det är en helt fantastisk natt, alldeles stjärnklart och tyst. jag stod ett tag och tittade på stjärnorna och blev en smula hypnotiserad. nu till min fundering: när man ser flygplan på natten brukar de ju röra på sig plus att de blinkar. de konstiga här var att det var tre ljusprickar som såg ut siom stjärnor men rörde sig som flygplan. fast de hade väl luset tänt hela tiden kanske, va vet jag...
i övrigt är jag just nu vädigt kluven, jag stöttar och stöttar....men jag vill inte själv hamna mitt emellen. vill inte medla mella personer, det är ju inte min strid. har inte energi nog till det här egentligen, hoppas hösten blir bättre. har en spänning i kroppen som jag inte vet vad den beror på, kanske på att det är dags för en ny termin, kanske för de situationer jag alltid hamnar i. när ska jag lära mig att säga ifrån ,att jag verken vill eller orkar ta hand om andras skit. nu när jag fått ur mig en del av min egna vällagrade skit så fylls det på av min omgivnings spyor. fan...
hur som helst har den här sidan som jag använt som avlopp hjälpt mig mer än jag trodde, det är så förbannat skönt att ventilera ut gammalt när jag mår piss. för ärligt talat vet jag inte vem i min närhet som skulle vilja ta sig tid att sitta ner och höra hur det egentligen är. vet inte vem som skulle kunna fråga hur det egentligen står till med mig.
kanske är itt eget fel eftersom jag har svårt att släppa nån inpå livet. men vafan, just den frågan skulle göra mig så förbannat glad. den är så enkel. Hur mår du? vill du ha en kram och chansen att berätta?
ja, jag vill verkligen det. jag vill ha nån som jag kan anförtro mig åt, nån som ger mig en kram och säger: det löser sig, du ska inte behöva vara ensam. jag vill vara ditt stöd och din vän som du får gråta hos.
men man måste väl vara realistisk. det lär inte hända, människor är överlag alldeles för självupptagna. finns det verkligen inte nån som är intresserad av andra människor? det finns det nog, jag har bara inte sett nån. det behövs en ändring i mentaliteten. eller beöver jag bara flytta?
jag känner mig bara tom och förbrukad.....
i övrigt är jag just nu vädigt kluven, jag stöttar och stöttar....men jag vill inte själv hamna mitt emellen. vill inte medla mella personer, det är ju inte min strid. har inte energi nog till det här egentligen, hoppas hösten blir bättre. har en spänning i kroppen som jag inte vet vad den beror på, kanske på att det är dags för en ny termin, kanske för de situationer jag alltid hamnar i. när ska jag lära mig att säga ifrån ,att jag verken vill eller orkar ta hand om andras skit. nu när jag fått ur mig en del av min egna vällagrade skit så fylls det på av min omgivnings spyor. fan...
hur som helst har den här sidan som jag använt som avlopp hjälpt mig mer än jag trodde, det är så förbannat skönt att ventilera ut gammalt när jag mår piss. för ärligt talat vet jag inte vem i min närhet som skulle vilja ta sig tid att sitta ner och höra hur det egentligen är. vet inte vem som skulle kunna fråga hur det egentligen står till med mig.
kanske är itt eget fel eftersom jag har svårt att släppa nån inpå livet. men vafan, just den frågan skulle göra mig så förbannat glad. den är så enkel. Hur mår du? vill du ha en kram och chansen att berätta?
ja, jag vill verkligen det. jag vill ha nån som jag kan anförtro mig åt, nån som ger mig en kram och säger: det löser sig, du ska inte behöva vara ensam. jag vill vara ditt stöd och din vän som du får gråta hos.
men man måste väl vara realistisk. det lär inte hända, människor är överlag alldeles för självupptagna. finns det verkligen inte nån som är intresserad av andra människor? det finns det nog, jag har bara inte sett nån. det behövs en ändring i mentaliteten. eller beöver jag bara flytta?
jag känner mig bara tom och förbrukad.....
Kommentarer
Trackback
