dumdurudum...
det är tungt idag..det beror nog mest på gårdagen, eller gårdagskvällen. det är inte lätt att veta hur man ska bete sig när man helt plötsligt inte står på samma nivå, och betyder inte samma sak för andra personer som man gjort förut. ännu svårare blir det då jag absolut inte vill förlora det som va...jag blir så trött på skitsnack såsom: det gör dig nog gott att vara lite själv......nej det gör mig fan inte gott, är du dum på riktigt eller? om jag hade velat vara själv skulle jag väl för fan inte valt att leva som jag gjort nu. men fine, jag får väl ta ensamheten...även om den skrämmer mig. konstigt nog så ger den mig inte så mycket ångest, ångestbubblan är liksom fylld av annan skit. och tur är väl det, det är märkligt, nästan som att psyket är selektivt helt undermedvetet. viss skit får liksom inte plats..
hoppas på en bra helg i götet och på way out west nu iaf, hoppas det flyter på utan ilska och gråt. känner jag inget är jag nöjd men hoppas forfarande på ett mirakel.
vem är berättigad till ett mirakel förresten? och hur vet man att ett mirakel inträffat? jag skulle vilja ansöka om ett, undra bara vart jag ska vända mig? inte uppåt mot han/henne med stort G iaf, vilken jävla pajas....nej de får väl bli som alltid, jag får slicka mina sår och jobba mig framåt, det är ju inte som att jag inte vet hur det går till. har en vag aning om att jag gjort det förut.
inatt bestämde jag mig. om allting brakar samman som det känns som det komer att göra, så ska jag prova på en sak. jag ska testa att fly, jag ska göra precis vad som faller mig in, sålänge som jag inte gör det här. jag ska fly och försöka glömma mina minnen, så ska jag försöka plocka fram dom när jag orkar...sen...
kanske är dumt förresten att kalla det att fly, jag kan ju kalla det att förverkliga mig själv och vad jag drömt om. vafan jag kanske till och med blir en bättre människa, haha..håller tummarna för det.
well, det får bli om ett tag, har en del saker att reda ut först...
