Ny1984

imorgon far jag hem igen. för den här gången.

en erfarenhet rikare och med mycket mer rötter än innan jag kom.

trots en riktig krock så har veckan varit alltigenom god.

nu, trött.

hej.

det är märkligt hur man reagerar när man har en illusion som sen så fatalt raseras.

ens tankar får sig en törn när man inser att man är verkligt lyckligt lottad. Hade byggt upp en skimrande förväntning om en exotisk tripp som skulle leda mig framåt till mina rötter.

och dit är jag påväg, ett tillfälligt stopp på vägen var soffan jag tidigare idag satt i när jag formulerade dessa ord i mitt huvud. en sliten gammal soffa, i ett ännu mer slitet efterkrigshus hos ett par människor som helt slutat tro på livet och vad som gör livet till vad det är. tappat alla illusioner.

det som ändå överraskat mig är gästfriheten, hur kommer det sig?

och varför skulle jag hit egentligen? vad var meningen? inte till mina rötter, utan till vart jag tillfälligt bor...

imorgon ska jag söka mer efter vad jag i 24 år velat veta.

imorgon ett nytt boende...ett måste...

vilket uppvaknande..

det finns många tankar och tårar som lämnar ärr efter sig när det försvinner nedför min kind och ut mot himmelen.

Det finns många tårar som inte är ämnade för mig men likafullt fyller mina ögon och fuktar min kind, de finns där för..för att jag bryr mig helt enkelt. för att jag har de mina som jag fäller ut mina vingar över.
Även för min egen skull, hur vet man om man lever för andra?

det finns många tankar som bränt sig fast, som alltid återkommer, inte alltid de gör mig sorgsen. men likafullt finns de alltid där, vindlande i det undermedvetna.

Tårar bildar en sorts hinna som kapslar in tankarna efter en stund, liksom bäddar in dom i väntan på att de ska gnaga sig igenom igen. Inte alltid behövs den skyddande bädden, långt ifrån alltid behövs den.

en dag då produktivitet inte stått högst upp på agendan, men trots det har jag ändå gjort en del. så nu är det bara att vänta på att tröttheten ska infinna sig. vilket förmodligen dröjer då jag sov rätt länge idag.

fan vad jag är trött på att vara fattig nu. den här månaden har jag varit pank i två veckor redan. och då är det över en vecka kvar tills slantarna som räcker till en kasse mat och möjligtvis en kaffe på uni kommer. fan livet som student suger verkligen nu.

Usch

är historien nedskriven någonstans, historien som ännu inte utspelat sig?

 finns någonstans allt som ännu inte skett samlat, och en portvakt som slussar ut alla händelser vid rätt tid och vid rätt ställe?

eller vid den tid och plats som redan är förutbestämd, ofta sker saker och ting vid fel tillfällen, eller sker de bara vid fel tid?

kan man själv påverka vad som ska pytsas ut och när?

är det ödet eller är det hjärnan som bestämmer när en människa bestämmer sig för att försvinna?

världen bara snurrar och snurrar, mitt i står jag stilla. och jag förundras över vad som sker överallt.

just nu förundras jag över den indien-look-a-like-killen på idol just nu, som kör lastbil som yrke samt sjunger country.

jag försöker att ta allt som de kommer, att inte grubbla ned mig över allt som händer och sker. och framförallt det som redan skett. men det är lika hopplöst som att sätta en alkoholist som ska sluta dricka på en stol i gångarna på systembolaget.

blää..är så trött bara. vill kunna njuta fullt ut av mitt liv. kan någon det? eller krävs det en mentalitet som en fullgod hippie på 70-talet med alldeles för mycket gräs..

jag både trivs och saknar...svårt det där.

hur som haver har jag fotat idag, och suget efter en riktig systemkamera växte sig ännu större. ge mig pengar nån!

alltså, man säger ju att pengar inte spelar någon roll, sålänge man får vara frisk och lycklig. men, visst frisk är jag och till viss mån lycklig, men vardagen skulle vara så jävla mycket lättare med mer pengar. att inte kunna göra vad polare gör sliter. vad man än säger så gör det faktiskt det.
att inte kunna göra precis vad man vill suger, inom rimliga gränser då naturligtvis.

som idag, då jag var en hårsmån från att dra till syrran ett par dagar, men när jag tänkt lite till och insett att om jag tankar upp bilen så kan jga inte äta resten av månaden, så struntade jag i det. och som en så liten sak som att käka lunch på stan med polarna, när man inte kan gör a det för att klara sig måndaen ut, då är det något som är fel.

tro fan att svenskarna är minst utbildade i norden, ingen jävle har råd att plugga. inte med de få kronorna man får i lån. eller rättare sag, jag skulle kunna klara mig galant på 7400 i månaden. om inte hyresbolagen var tvugna att ta mer än 50 % av lånet i hyra. dags för ett hyrestak snart?

nej nu ska bitterfittan slöa framför tv:n

kronannatten börjar så sakteliga sänka sig, har suttit och tjôtat med en polare över en kopp te, men nu är det dags att varva ner.

jag har fått en ny idè, Schweiz. känns som ett bra land att testa mina vingar i. förhoppningsvis med sällskap, men annars själv. Schweiz..mm, de smakar bra!

för övrigt så..näe.

well, god natt mina vänner!

 vilsenhet gört mig trött, trött på det mesta och trött på mig själv. Fick höra igår att jag inte ska grubbla så mycket.
det är vem jag är, jag grubblar. fast den senaste tiden har det gått till överdrift. när jag inte längre kan glädjas över det jag har för att jag förväntar mig att det snart ska ryckas bort har det gått över till absurdum.

dessutom börjar jag tvivla på min utbildning, vill jag verkligen det här?

såg en mycket mycket bra film häromdagen, som handlade om en kille som gav upp allt, brände sina pengar och drog iväg. filmen var fantastisk, men framförallt så satte den bilder på vad jag känt och tänkt så många gånger. att jag bara vill packa ihop lite grejer sätta mig i min bil och bara åka. helt planlöst, kanske ha ett första mål, det skulle isåfall vara till spanien där jag bodde med min pappa när jag var liten.

men framförallt så skulle jag åka för att på något sätt finna mig själv igen, att bara leva. överleva.

ganska ofta är jag onödigt fundersam och svart.
undrar om det är den jag var bestämd att bli? för jag anser mig inte vara särskilt korkad, utan jag förstår eller kan se iaf, att jag har det relativt bra. att jag inte har så mycket större problem än andra, eller än vad andra kan klara av.
men likafullt är det nattsvart. ochy korrekt, inte att förglömma. allt ska vara så jävla perfekt hela tiden.

som om allt ska göras för att kunna synas närmare av ännu mer nitiska personer.

nej usch...nu ska jag äta en frukostsmörgås och försöka kila iväg till uni. två timmar för tidigt.

igår vard det trevligt, som för länge sen fast egentligen inte alls. Jag festade med en person som jag älskar så innerligt, som jag älskat så innerligt, men som nu inte finns i mitt liv på samma sätt som förut. de var en rolig kväll men samtidigt så sorglig. när vi skulle gå hem mindes vi ihop. och grät ihop. fan det är så mycket tuffare än jag kunnat ana. Hon ska flytta till en stor stad imorgon, det har jag vetat länge och det unnar jag henne. hon ska börja om och göra det hon verkligen vill.

jag gråter ikväll för att vi inte fixade det, för att vi inte kommer att ses så ofta nu, för att min trygghet som hon stod för är borta. att hösten i plugget inte kommer att vara den samma. jag gråter för att jag egentligen inte alls vill att hon reser. jag gråter för att jag älskar henne.

jag gråter för att det blev som det blev mellan oss. jag gråter.

imorgon ska jag åka till henne och krama henne på återseende. inget hejdå, för vi kommer att ses igen.

fan jag älskar dig min tivoliÄngel.

vi kommer att finnas där för varandra fortfarande va?

så jävla skönt med nån som äntligen vågar ryta ifrån, skiter faktiskt i att det var i en brottningsmatch i peking. det är bara skönt att nån för en gång skull sätter ner foten och visar var denne står. om det var ett rätt beslut av domaren kan inte jag avgöra med min ytters mediokra brottningskunskap.
Jag blir bara imponerad av Ara.

ännu en natt där jag ligger i mörkret. vet faktiskt inte riktigt varför jag är vaken nu klockan alldeles för mycket över tre. kanske bara för att jag verkligen njuter av tystnaden runt omkring mig. natten är verkligen min tid. många nätter har jag legat såhär, mestadels grubblandes. men inte inatt. inatt njuter jag bara av mörkret.
just nu njuter jag nog lite av livet tror jag, mår ganska bra. de senaste tidens turbulens har nu lagt sig och jag har funnit en ro som jag saknat länge.

det är skönt, jag ligger i mörkret och ler. ler för att livet faktiskt är rätt bra ändå. trots kriget i georgien, diktaturen i kina som får reklam genom os, trots att en nära vän valde bort det. trots allt det och lite till så är livet inte allt igenom eländigt.
som nu, klockan way över tre en natt till tisdag där jag ligger i mörkret och har det ganska bra.

många tankar vindlar förbi, men ingen tanke tar ordentligt fäste och gnager.

ärligt talat så spelar det ingen roll att klockan så sakteliga närmar sig morgon. det är bara skönt att umgås med sig själv. fler skulle prova på det.

nu har jag varit hemma två dagar och börjar landa lite efter allt som hänt, träffade polarna igår drack en öl, eller var det 8?..hmm..anyway, kul igår. gött att kunna slappna av och bara umgås. sen att uteställena här i byn suger åsnepung är ju en annan femma. om jag ska vara ärlig så kan de flesta människor här också kategoriseras så. de flesta, men absolut inte alla. jag har en del riktigt goda vänner här.

näe, nu ska ja försöka att leta upp något att tillfredsställa min mun med.

det kommer från en klok människa. och det är det klokast jag hört på länge. Hatten av för Dig, Hjalmar, hatten av för dig.

är hemma i casa mami igen, skönt att komma hem till min kloka mor och få prata ur mig om mitt uppochnedvända liv. skönt att få släppa ur lite om hur min dag varit, har pratat med ganska många om hur dagen framlidit, men det är bara mamma som riktigt ser, förstår hur det tar på mig.

så nu sitter jag i soffan, med min laptop i knä´t, med new york undercover på fyran och fisken i en skål därborta kluckandes. innan mamma av någon outgrundlig anledning skaffade sig en fisk som sällskap hade jag ingen aning om att de låter så förbenat. men nu vet jag, den plaskar som fan helt enkelt, som om den vill ha uppmärksamhet likt en fyraårig unge. i början var det irriterande, men nu, nu är det faktiskt ganska rofyllt.

ska kolla runt lite till och sen kanske hoppa ner i min säng, om jag inte somnar på soffan då.

mitt liv är fyllt av så mycket känslor just nu. vet inte vart ja ska börja.

allt ligger som i stiltje. på torsdag ska jag säga farväl till min vän. det är allt just nu.

värsta chocken har lagt sig och vetskapen att jag aldrig får se min vän igen håller på att tränga in.

Hjalle, det finns så mycket jag hade velat tala med dig om, jag hann inte känna dig speciellt länge, men vilket intryck du gjort på mig. Du drog med dig en glädje vart du än gick, och allt som oftast fanns den glädjen kvar långt efter att du gått vidare.
Tack för att jag fick lära känna dig litet. Jag kommer att minnas dig för alltid som en kär vän jag skulle ha velat känna bättre. Du gjorde ditt val, ett val som inte var rätt enligt mig. Men det var ditt liv, hoppas verkligen att du funnit din frid.
Är så ledsen att du inte hittade den här, hos oss, din familj, vänner hemma, i kronanbubblan.
Jag såg så mycket fram emot hösten, och tänkte häromdagen på dig. Nu vet jag att hösten inte kommer att bli det roliga avslut på plugget som jag trott.
Du kommer att finnas i mina och allas tankar för alltid.

Vi ses min vän. Hälsa min pappa om du träffar på honom. Ni skulle nog ha mycket att tala om.